Att Kvarnsvedens malawiska anfallare Tabitha Chawinga kommer att få sitt damallsvenskagenombrott i år råder det inget större tvivel om. Klubben har precis som förra året varit tidigt ute med att förlänga hennes kontrakt som nu sträcker sig fram t.o.m. 2018 men kan brytas om Kvarnsveden åker ur Damallsvenskan. Läs mer i dt.

Det här inlägget ska dock handla om svenska spelare som haft begränsad eller ingen damallsvensk speltid de senaste åren, men som kan få sina genombrott i år. Det finns ganska många att välja på men här är elva spelare jag tycker ska bli extra intressant att följa i år.

På anfallssidan har trion Pauline Hammarlund, Olivia Schough och Stina Blackstenius fåt rejäla genombrott både i Damallsvenskan och i landslagssammanhang det senaste året. Jag är väl lite osäker på om de tre anfallarna jag tror på nu får riktigt lika stora genombrott men det återstår att se.

Med sina 24 år är Tempest-Marie Norlin (-91, Piteå IF) äldst i denna 11:a. Hon fick ganska mycket speltid senast hon spelade i Damallsvenskan (2011) men gjorde inte ett enda mål för Hammarby då. Nu stod hon för en glödhet comeback i högsta serien i omgång 1 och kan hon fortsätta i den stilen blir det ett rejält genombrott i år.

Nya anfallskollegan Felicia Karlsson (-93, Piteå IF) har ofta haft problem med effektiviteten när hon fått chansen men inledde säsongen med två assist och har sett vass ut i U23-landslaget. Duons framfart i premiären gör att jag redan ångrar mitt Piteå-tips (7:a).

En annan anfallare som kan få ett rejält genombrott om målskyttet kommer igång är Adelisa Grabus (-96, KIF Örebro). Smart anfallare med både bra teknik och speed. Mimmi Larsson (Eskisltuna United) och Madelen Janogy (Mallbackens IF) fick ett visst genombrott förra året men kan nog ta nya kliv år precis som Marija Banusic (Eskilstuna United).

Bland mittfältarna så fick Michelle de Jongh sitt stora genombrott förra året och hon har sett het ut även år. En spelare med inte helt olik spelstil och också hon med god teknik i hög fart är Johanna Rytting Kaneryd (Djurgårdens IF) som imponerat i säsongsinledningen.

Tove Almqvist (-96, Linköpings FC) har mest fått agera inhoppare de senaste åren men i år ser hon ut att vara försteval som offensiv mittfältare i laget och där kan hon säkert skapa mycket bekymmer med sina kvicka fötter och fina teknik.

Sarah Mellouk (Umeå IK) Inte lika kvick som Almqvist men med härlig blick för spelet, vasst passningsspel och skön bolltrygghet kan nog även Mellouk få sitt genombrott i år med gott om speltid i skadedrabbade UIK.

Ellen Löfqvist (Piteå) kommer direkt från division 1 och in i Piteås startelva där hon säkerligen kommer bli bofast. Typisk grovjobbare som redan har erfarenhet från U23-landslaget.

Bland försvararna imponerades jag förra året av U20-landslagets Nathalie Björn och Ronja Aronsson och de kan säkert ta nya kliv i år. Ny i Damallsvenskan i år är deras landslagskollega Maja Göthberg (Kopparbergs/Göteborg FC) tagit över som högerback efter Marlene Sjöberg i Göteborg.

Bland mittbackarna ser Beata Kollmats (-92, Kopparbergs/Göteborg FC) ut att äntligen få förtroende som försteval som mittback efter många år med mycket bänknötande och en del skador. Väldigt fysisk och tuff spelstil och jag tror på en stark säsong.

Lotta Ökvist (Umeå IK) fick en del speltid för två år sedan i Piteå men hade skadebekymmer förra året. I år blir hon viktig startspelare i  UIK.

En som kanske kan få ett genombrott om hon får mer speltid är Emma Pennsäter (FC Rosengård). Eftersom Rosengård nu har tre mittbackar (Berglund, Ilesestedt, Frausing-Pedersen) med skadebekymmer är inte det helt omöjligt.

Bland målvakterna tog Hilda Carlén och Jennifer Falk nya kliv 2015 och visade landslagsklass. Emelie Lundberg tog också ett klart kliv med mer speltid. Det verkliga genombrottet fick kanske Tove Enblom med många bra matcher. Samtliga förstemålvakter i serien har egentligen alltså redan slagit igenom förutom Cajsa Andersson (Linköpings FC). Spännande att följa hennes utveckling.