Det är dags att ta ut mitt VM-lag med de spelare som jag tycker har presterat bäst, haft avgörande roller eller som bara har charmat mig totalt. Det blev en skön mix med både styrka och teknik, hårt jobb och finlir.

För mig fanns det fyra spelare som verkligen stack ut under turneringen och som var helt givna i mitt VM-lag. Det handlar förstås inte minst om USAs härförare Carli Lloyd,(USA) de stora matchernas gigant och vinnare av guldbollen. Hatrick på en kvart i finalen, mer behöver man inte säga. Sex mål totalt i turneringen.

Min andra tokgivna spelare är Amandine Henry (Frankrike) Helt fantastisk i matchen mot Tyskland och gjorde ytterligare ett par riktigt vassa matcher. Hon fick välförtjänt silverbollen och jag tycker hon är den ultimata defensiva mittfältaren, så stark, relativt snabb, följsam och riktigt vass i passningsspelet.

Given i laget är också VMs stabilaste försvarare, Becky Sauerbrunn(USA), som knappt satt en fot fel på hela turneringen. Så trygg, lugn, säker och skicklig i alla situationer.

Det fjärde givna namnet är Lucy Bronze (England).  Avgjorde både åttondelen och kvartsfinalen och var väldigt bra och outtröttlig i den långa bronsmatchen. Skicklig både offensivt och defensivt.

Ingen målvakt i turneringen har riktigt charmat mig så det blir stabila Hope Solo i mål. Hon har gjort en bra turnering utan misstag och tog också hem guldhandsken. Ingen elva komplett utan skyttedrottningen och den titeln tog Tysklands Célia Šašić hem tack med sina sex mål som hon satte på färre spelade minuter än vad Carli Lloyd satte sina.

I övrigt har jag kryddat med fem spelare som imponerat, charmat och till viss del överraskat mig.

En för mig tidigare nästan okänd spelare tar plats i anfallet, nämligen Kameruns Gabrielle Onguene. Hade bl.a. en underbar match mot Schweiz i gruppspelet där hon med fart, teknik och energi var ett ständigt ososmoln. Vilken klubb värvar henne?

Jag trodde VM skulle bli det stora genombrottet för Tysklands nya mittfältsstjärna Melanie Leupolz. Det har det väl på sätt och vis också varit, för Leupolz har varit bra. Jag tycker dock ändå att hon har överglänsts av landsmaninnan Sara Däbritz som gjort fler toppinsatser och bl.a. hade några magiska sekvenser i bronsmatchen.

Vänsterbacken var jag mest osäker på men valde till slut Japans Rumi Utsugi, som visserligen spelat mer på mittfältet. Ändå väldigt säker de gånger hon flyttats ner i backlinjen. Väldigt skickligt på att läsa spelet och därigenom till synes enkelt bryta motståndarns uppspel och genomskärare.

Valet till den andra mittbackspositionen stod mellan två lite mer spektakulära mittbackar, USAs andra mittback Julie Johnston och Kanadas nya stjärna Kadeisha Buchanan. Det blev kraftfulla 19-åringen Buchanan som inte minst i öppningsmatchen visade klass och även utsågs till bästa unga spelare i turneringen.Ger lite Ikidi-vibbar.

Till sist en spelare som jag inte väntat mig bli så imponerad av, nämligen Englands Jill Scott. Petad från sin favoritposition på det centrala mittfältet spelade hon under turneringens gång istället in sig som given högermittfältare.  Väldigt bra under slutspelet med sin styrka, fina teknik och hårda jobb.