Bara en kort reflektion från kvällens match där Linköpings FC besegrade spöket KIF Örebro med 2-1. Det var första gången sedan 2010 som man lyckades besegra laget i Linköping. Det var en mycket jämn match och det hade inte varit helt orättvist om Örebro åter hade tagit poäng. Linköping hade lite mer av spelet men Örebro hade väl så heta chanser.
Mycket jämn första halvlek med visst övertag för Örebro. Hemmalaget lyckades inte skapa så mycket men man var för en gångs skull lite effektiva och Kristine Minde vek in från kanten och satte tidigt 1-0 (10′). Starka Sarah Michael skickade in ett fint inlägg och Sanna Talonen vann en duell mot Magdalena Ericsson och satte 1-1 (21′). Linköping kändes som det klart starkare laget i andra halvlek och Magdalena Ericsson tog revanch på sig själv när hon satte segermålet 2-1 (75′) efter att ha blivit kvar i straffområdet efter en fast situation.
Matchens 5 främsta
Svårt denna gång i en match med 22 mycket jämna spelare denna dag och egentligen ingen som stack ut och dominerade. Men här är fem som jag vill lyfta fram.
1. Kristine Minde (Linköping) – Snyggt mål och hårt jobb som alltid. Hetast i hemmaoffensiven.
2. Sara Nordin (KIF Örebro) – Doldisen i mittförsvaret gjorde flera mycket fina och viktiga brytningar.
3. Sanna Talonen (KIF Örebro) – Många smarta löpningar som vanligt, inte minst vid målet.
4. Mariann Gajhede (Linköping) – Alltid stabil bollvinnare och passningsspelare och snygg frambröstning till segermålet.
5. Michelle de Jongh (KIF Örebro) – Levererar mot topplagen även om hon inte var lika dominant i spelet som mot Rosengård. Höll dock på att göra ett drömmål när hon rann igenom hemmaförsvaret. Många fina passningar under matchen. Tillsammans med Elin Magnusson tillät de inte Linköping dominera centralt så som de brukar.
Av de VM-aktuella så gör Jessica Samuelsson det bra i defensiven men fick inte till så mycket konstruktivt i offensiven. Charlotte Rohlin fick göra ett inhopp i andra halvlek och det är förstås glädjande. Örebros Lisa Dahlkvist spelade ingenting idag heller. Stabilt av Carola Söberg i målet. Icke VM-aktuella Fridolina Rolfö gjorde ett piggt inhopp för Linköping i andra halvlek.
Ett svar till “Linköping – Örebro 2-1”
Blev väldigt imponerad av Örebros de Jongh och var hon ännu bättre i matchen mot Rosengård så är det bara att konstatera att det är den största mittfältstalang vi fått fram i Sverige sen Caroline Seger. Det är väldigt kul att konstatera att unga svenska talanger verkligen får/tar chansen i sina respektive klubbar även om nu de Jonghs genombrott delvis beror på Örebros skadeläge.
Annars kändes den här matchen som en bekräftelse på mina tankar kring landslaget och hur fel man tänkt vad gäller laguttagningen. Medan de VM-klara spelarna bortsett från Samuelsson inte spelade eller fick lite speltid så visade de spolade spelarna att de gott kunde fått chansen. För mig kändes både Pettersson-Engström och Ericsson väldigt starka och ledde respektive backlinje även om Ericsson missade rätt rejält vid Örebros mål där även Fraines agerande lämnade en del att önska.
Mest tydligt var det dock vilken miss det var att inte ta med Rolfö, hennes inhopp i den 62:a minuten avgjorde matchen då den fram tills dess allt mer glidit över till Örebro men där LFC nästan direkt fick en helt annan fart och tyngd i anfallsspelet som ledde fram till den avgörande målet. Faktum är att att i rollen som inhoppare har jag svårt att se att någon av de offensiva ’bänkspelare’ som fått VM-biljett har större chans att göra skillnad än vad Rolfö skulle haft.
Chansmässigt var det som du säger jämt men med tanke på att LFC tog över rätt kraftigt sista 30 och där hade betydligt fler heta chanser samtidigt som Örebro såg väldigt trötta ut så hade det känts tungt för min del om de fått med sig en poäng hem. Örebros mål kändes också mer som resultatet av slarv från hemmalaget medan LFC:s två mål i mina ’hemmaögon’ kändes mer som resultatet av ett eget anfallsspel.