Enormt grattis till de svenska F19-tjejerna som ikväll blev Europamästare. Sverige besegrade Spanien med 3-1 i finalen efter en taktiskt perfekt genomförd match, härlig kämpamässig laginsats och turneringens bästa spelare Stina Blackstenius.
Spanien hade väldigt mycket boll under hela matchen, inte minst under första halvlek, men hade svårt att komma igenom ett mycket välorganiserat och uppmärksamt svenskt försvar.
Sverige fick aldrig igång sitt egna spel så fint som man stundtals fick mot Tyskland i semifinalen utan det svenska anfallsspelet handlade nästan enbart om djupledsbollar på Stina Blackstenius. Hon hade en rad dueller mot Atlético Madrids duktiga mittback Rocío Galvez som var satt att bevaka varje steg hon tog.
Stina Blackstenius kom vinnande ur två luftdueller mot Galvez i första halvlek när hon nickade in 1-0 (28′) på Ronja Aronssons hörna och sedan 2-0 (36′) på Tove Almqvists fina inlägg efter Sveriges vackraste anfall.
I andra halvlek hade Sverige ganska bra kontroll men det blev ändå lite spännande på slutet när Spanien kvitterade efter att Sandra Hernández nickat in Nuria Garrotes inlägg till 2-1 (81′). Matchen avgjordes dock definitivt när Filippa Angeldahl skickade in 3-1 (89′) på Stina Blackstenius inspel.
Matchens 3 främsta
1. Stina Blackstenius (Sverige) – Turneringens bästa spelare och ny UEFA-rekordhållare vad gäller antal mål på F19-nivå under en säsong. Åter klart vassast på planen med två mål och en assist och ett ständigt hot. Vann dessutom luftdueller i eget straffområde där ju Sverige haft problem.
2. Nuria Garrote (Spanien) – Barcelonaförsvararen var i mina ögon klart bästa spanjorska i finalen och hade kvalitet både defensivt och offensivt från sin högerbacksposition.
3. Nathalie Björn (Sverige) – Tog revanch från ett par lite mindre bra sekvenser i semifinalen och var felfri i det svenska mittförsvaret där hon sprider ett lugn med sin bolltrygghet.
I övrigt främst hårt och bra defensivt jobb på samtliga svenska fötter.
Sveriges startelva: Emma Holmgren, Ronja Aronsson, Julia Ekholm, Nathalie Björn, Lotta Ökvist, Anna Oskarsson, Ellen Löfqvist, Michelle De Jongh, Tove Almqvist, Linda Hallin, Stina Blackstenius
Övriga EM-hjältar: Matilda Haglund, Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme, Emelie Andersson, Maja Göthberg, Rebecka Blomqvist, Emma Jansson
4 svar till “F19-EM: GULD !!!”
hej! vilka tre tycker du ska komplettera truppen till u20 vm?
Sker ganska mycket utvecklingsmässigt i den här åldern så kan ju hända att en eller annan faller ur denna trupp men om jag i dagsläget bara ska lägga till de tre extra man får ha med till VM så känns ju Zecira Musovic ganska given. Sedan tycker jag att Olivia Welin skulle kunna vara ett bra alternativ som släpande anfallare bakom Blackstenius. Sedan skulle jag nog ta med ytterligare en försvarare, Ellen Gibson kanske, men har inte sett henne spela så mycket den senaste tiden.
Grattis till EM-guldet! Vilket lagbygge och Stina Blackstenius som överlägsen Calle Barrling och hans ledarteam har gjort ett fantastiskt arbete. Han får ihop laget som trivs tillsammans och känner trygghet ute på plan. De låter spelarna delta i sociala medier, berätta för omvärlden hur himla roligt man har och vilket glädje det är att vara med i ett mästerskap.
Barrling förstår också det är klubbarna och tränarna som har fostrat dessa guldhjältar. Han hyllar föreningarna ute i landet och han har ett jättefint samarbete med dom.
I A-landslaget är det tvärtom. Där stänger man ute media och förbjuder spelarnas naturliga kontakt med goda vänner och familj. Där tror man att det är landslaget som formar spelaren och inte klubblaget. Där flyttar man runt spelare till ovana positioner som sprider stor osäkerhet i laget. Man plockar ut halvskadade spelare ur form. F19 spelade fem matcher på kort tid och INGEN var skadad. Glömmer aldrig blicken hos spelarna som var närmast skräckslagen när tyskorna visslade runt dem i åttondelen i VM. Vem var ledaren när det gick tungt i VM, som Fischer och många andra frågade efter?
Lär av Calle Barrling hur man formar en grupp som känner glädje, tillit, trygghet. Som sedan kan utföra taktiska order till hundra procent. Den svenska vägen till framgång – i alla landslag.
Ja, jag tycker att Sundhage ska sluta.
Tror sista gruppspelsmatchen mot Frankrike var en nyckel när man ställde över flera av de tongivande spelarna som spelat mycket. Dels gav detta en del av bänknötarna chansen att spela och känna sig mer delaktiga men framförallt fick nyckelspelarna vila för att va i full form till de två avslutande matcherna.
Calle Barrling verkar vara en ledare av rätt typ, en som får ihop laget till ett kollektiv där alla drar åt samma håll och känner de betyder något för lagets framgång. Den spelglädje och trygghet man kunde se i lagets spel värmer verkligen och det är förstås helt rätt att spelarna ska få ha det ’som vanligt’ i så stor utsträckning som möjligt kring turneringen och inte försöka avskärmas från verkligheten med all den stress det måste leda till.
Det är också helt rätt att Barrling lyckats i kontakten med klubbarna, trots att turneringen verkligen ställde till det då seriespelet fortgick så ställde alla klubbar upp med sina spelare och även om det är synd om Musovic som inte fick åka med så kan man faktiskt ha förståelse för Rosengårds agerande där då målvaktsposten ju inte är lika lätt att ersätta som övriga positioner i ett lag.