I samband med årets första omgång i Damallsvenskan tog jag ut 11:a svenska spelare som jag trodde skulle få sina genombrott i årets serie. Det var spelare som tidigare inte haft någon eller begränsad speltid i Damallsvenskan. Dags att se hur det egentligen gick.
Adelisa Grabus (KIF Örebro) var spelmässigt bra i flera matcher under våren men målmässigt ville det sig inte. Det stora genombrottet får kanske vänta till 2018 för Grabus åkte tyvärr på en korsbandsskada under hösten.
Felicia Karlsson (Piteå IF) blev 2016 äntligen en startspelare och blev även lagets främsta målskytt. Jag hade kanske trott på ännu större utveckling men ett genombrott får man väl åndå kalla det.
Störst genombrott av anfallarna tycker jag dock det blev för Tempest-Marie Norlin (Piteå IF) som stundtals varit lysande och visat landslagsklass. Inte så många mål men trea i assistligan.
Tove Almqvist (Linköpings FC) fick gott om speltid inledningsvis på säsongen men det blev mindre och mindra av den varan senare på säsongen. Startade bara en match under hösten och det där riktiga genombrottet uteblev.
Inte heller Sarah Mellouk (Umeå IK/Kopparbergs/Göteborg FC) fick det riktiga genombrottet i år och spelade bara åtta matcher innan en skada förstörde säsongen.
Johanna Rytting Kaneryd (Djurgårdens IF) fick välförtjänt pris som årets genombrott på fotbollsgalan efter en mycket stark säsong. Har varit given och tongivande i Djurgårdens startelva.
Ellen Löfqvist (Piteå IF) blev direkt ordinarie på Piteås innermittfält och har gjort en bra säsong där hon hela tiden tagit nya kliv. stark debutsäsong i Damallsvenskan.
Bland mittfältarna tycker jag ytterligare tre unga spelare fått rejäla genombrott. Jag tänker på Ebba Wieder (FC Rosengård) som fått gott om speltid i storlaget och växt in i sin roll under året. Måste fortsatt bli tuffare i defensiven.
Freja Olofsson (KIF Örebro) är kanske den som överraskat och imponerat mest på mig med moget och vasst spel som defensiv mittfältare. Även Selina Henriksson (Umeå IK) har gjort en rad fina matcher på Umeås mittfält.
Vänsterbacken Lotta Ökvist (Umeå IK/Piteå IF) gjorde en stabil vår i Umeå utan att kanske riktigt glänsa. Mindre speltid i Piteå under hösten. Årets stora genombrott bland vänsterbackarna var dock utan tvekan Michaela Hermansson (Kvarnsvedens IK) med sin energi- och kraftfulla spelstil. Tränaren vill se henne få chansen i landslaget och jag är beredd att hålla med.
Maja Göthberg (Kopparbergs/Göteborg FC) fick delar av säsongen förstörd av en skada men imponerade både före och efter den. Resolut i försvarsarbetet och en del intressanta offensiva initiativ. Beatrice Gärds (Kvarnsvedens IK) var en annan lovande högerback som imponerade innan skador förstörde säsongen.
Beata Kollmats (Kopparbergs/Göteborg FC) var lite mer erfaren än de andra men fick äntligen göra en hel säsong. Inget dundergenombrott kanske men en stabil säsong och jag tror hon har ytterligare mer att ge. Bland mittbackarna tycker jag kanske att Denise Sundberg (Kvarnsvedens IK) fick det största genombrottet med framförallt en mycket fin vårsäsong.
Cajsa Andersson (Linköpings FC) fick vakta målet hela säsongen hos mästarklubben och höll nollan i hälften av matcherna. Det får ses som ett rejält genombrott men här finns fortsatt en hel del utvecklingspotential.
Moa Olsson (Kristianstads DFF) var på väg mot ett riktigt genombrott när hon kastades in i hetluften efter Brett Marons skada. Olsson åkte dock tyvärr på en korsbandsskada men absolut ett spännande framtidsnamn.
5 svar till “Blev det något genombrott 2016?”
Jalkerud får väl ses som ett genombrott? Även små genombrott på Gråhns och J Andersson. Tycker Hermansson är spännande och med tanke på bristen på hennes flank (Bara Landström och hon som utmanar de ordinarie i landslaget va), så varför inte?
Jag har alltså bara tagit med spelare som inte tidigare spelat eller varit ordinarie i Damallsvenskan. Jalkerud gjorde ju exempelvis 9 mål i Damallsvenskan redan 2011. Gråhns tycker jag fick sitt genombrott förra året även om hon förstärkte det i år och Jonna Andersson har ju varit ordinarie i flera säsonger nu.
Jaha jag visste inte att Jalkerud spelat i DA tidigare. Gråhns tänkte jag inte på som landslagsspelare i fjol, men det stämmer säkert mycket väl det du säger. Hennes solomål mot Eskilstuna var landslagsklass. Andersson har jag känt till och det var nu hon blommat ut,men du har en poäng!
Jo, det är klart man kan se genombrott på olika sätt. Det var damallsvenska genombrott det här gällde, inser att det inte var supertydligt i inlägget Jag tycker alla tre du nämner tagit ytterligare kliv i år.
Alltid kul med spekulationer.
Men det visar än en gång hur svårt det är att slå sig in i damallsvenskan. Att ta en plats, bli etablerad, leverera varje helg mot tufft motstånd.
Det blir lätt att yngre spelare övervärderas något bara för att de har tagits ut till F19-landslaget.
Klivet in i eliten är väldigt låååångt.