Då var det dags att inleda en ny era för det svenska damlandslaget, denna gång med Pia Sundhage vid rodret. Mediaintresset för den nya förbundskaptenen har varit oväntat stort, vilket känns glädjande. Förhoppningsvis leder det till ökat intresse även från allmänheten när landslaget spelar i fortsättningen.  Vad kan vi då förvänta oss av Pia Sundhage.?

Vi kommer nu få in stora doser entusiasm och vinnarskalle i landslaget och det känns om det är något som verkligen behövs för tillfället. En förbundskapten som förhoppningsvis kan få ut det mesta och det bästa av sina spelare när det gäller som mest. Pia Sundhage dock kommer få det rejält mycket tuffare att vinna titlar med Sverige än med USA. Det är visserligen starkt att lyckas vinna guld med den press hon haft på sig men i ärlighetens namn så har man ju också överlägset bäst spelarmaterial att jobba med år efter år i USA. I USA finns en talangpool som är tiofalt större än Sveriges och totalt runt 1,5 miljon ungdomsspelare. USA har faktiskt aldrig missat medalj i ett världsomspännande mästerskap.

En styrka för svensk del är dock att relativt många fortsätter spela även i vuxen ålder vilket gör att vi har en ganska stor pool av äldre spelare jämfört med de flesta andra länder.  Så trots den snabba utvecklingen av damfotbollen ligger vi fortsatt bra till vad gäller det totala antalet registrerade damspelare vilket ju är en fördel för att lyckas. Framtiden ser ju också ganska ljus ut  med tanke de framgångrika lag i F19-EM vi haft de senaste åren. Vi har också en liga där våra spelare möter världsspelare vecka efter vecka med det enda lilla orosmolnet att några av våra största talanger riskerar att bli bänknötare. Jag tror även att den nya Damettan som startar nästa år kommer bli riktigt nyttig för talangutvecklingen då standarden på vår näst högsta liga kommer höjas rejält.

Vad jag framförallt skulle vilja se hos det nya svenska landslaget är en offensivare inställning, Jag trött på de extra livremmar och hängslen vi ofta fått se när Sverige spelar. Dags att våga lita på styrkan som redan finns i defensiven och våga anfalla med mycket folk. Vi har ju i Lotta Schelin och Sofia Jakobsson spelare av världsklass i anfallet, det har de visat inte minst i sina klubblag. Med lite större uppbackning av av övriga laget i anfallsspelet tror jag de skulle kunna uträtta stordåd de närmaste åren. Men vi får väl se hur det går! Lycka till och kör hårt!