Här kommer det utlovade ”Europalaget” med de europeiska spelare jag tycker har imponerat mest 2012. De får ställas mot ett ”Världslag” med de spelare från övriga världen som gjort det bäst 2012. Jag mest imponerad av en rad offensiva spelare i år så det blir två väldigt offensiva uppställningar.

Europalaget domineras precis som Europa-fotbollen har gjort i år av spelare från årets Europeiska giganter på landslagssidan, Frankrike och Tyskland och på klubblagssidan, Lyon och Wolfsburg. Tyvärr inga svenska spelare i årets lag då inga svenska spelare riktigt haft den där supersäsongen. Hade det varit förra året hade nog flera varit aktuella, t.ex. Lotta Schelin och Charlotte Rohlin.

Frankrike må ha flest spelare i laget men i anfallsväg är det två tyskor som har dominerat i år. Årets spelare och skyttedrottning i Damallsvenskan Anja Mittag är given i laget efter en grym säsong i LdB FC Malmö. Lika given känns Bad Neuenahrs Célia Okoyino da Mbabi, årets spelare i Tyskland som är livsviktig i klubblaget men som också öst in mål i landslaget.

På det väldigt offensiva mittfältet placerar jag ungerska stjärnan Zsanett Jakabfi som har varit fullkomligt lysande hela året i Wolfsburg och haft stor del i lagets framgångar. Tyresös spanska bolltrillare Verónica Boquete, årets mittfältare i Damallsvenskan, är en annan som har haft ett riktigt bra år både i klubblaget och landslaget. Frankrikes och Lyons hypersnabba högerytter Élodie Thomis har varit ruskigt het under hösten.

Två riktiga grovjobbare tar plats på det defensiva mittfältet. Lyons mittfältare och av landslaget ratade Amandine Henry har som vanligt haft ett riktigt bra år med Lyon och var framförallt lysande under våren. Malmös något underskattade isländska Sara Björk Gunnarsdóttir måste vara en av världens hårdast jobbande mittfältare med en oerhörd arbetskapacitet. Två fortfarande ganska unga mittfältare som fortfarnade kan bli ännu bättre.

Ytterligare två Lyonspelare tar plats i tremannaförsvaret, Sonia Bompastor och Wendie Renard, två spelare med mycket hög lägsta- och högstanivå. Tysklands och Wolfsburgs Lena Goeßling är en annan som varit stark i år och imponerat ordentligt under hösten. Samtliga tre i backlinjen är även riktigt vassa i offensiven med Bompastors fina vänsterfot på fasta situationer, Renards nickstyrka och Goeßlings offensiva framstötar. I mål ställer jag franska landslagsmålvakten och Lyons burväktare Sarah Bouhaddi. Ibland lite vågad spelstil men hon gör också ofta de viktiga räddningarna.

Schweiziskorna Ramona Bachmann och Lara Dickenmann var två andra heta alternativ för offensiven.  Även Spaniens Sonia Bermudez har haft ett riktigt starkt år men gör inte mål i de viktiga matcherna. Ett alternativ i defensiven och en riktig matchvinnartyp var Englands back/mittfältare Steph Houghton. Islands Þóra Helgadóttir var nog den som stod närmast till hands som alternativ målvakt. I övrigt finns det som vanligt en rad tyska alternativ på samtliga positioner med spelare som Babett Peter, Linda Bresonik och Conny Pohlers för att nämna några.

Värdslaget domineras precis som världsfotbollen de senaste åren av USA och Japan. Årets uppstickare Kanada finns självklart också representerat.

Ruggigt hård konkurrens om anfallsplatserna i år. Jag fastnade tillslut för kombinationen extrem smarthet/snabbhet/vinnarskalle. För den riktiga smartheten står Turbine Potsdams och Japans Yuki Ogimi som var fantastisk under OS och har fortsatt vara grym under hösten i Bundesliga där också målskyttet lossnat rejält. För snabbheten står Alex ”Baby Horse” Morgan som har varit mycket het hela året. Slutligen, släpande där bakom, årets kanske ändå absolut hetaste spelare, Christine Sinclair, som var så oerhört nära att föra sitt Kanada till en OS-final. Vinnarmentalitet, vilja och målsinne utöver det vanliga.

På yttermittfältet placerar jag två assistdrottningar som båda gjorde en mycket bra OS-turnering, Japans Aya Miyama och USAs Megan Rapinoe. Tekniska underbarnet Miyama har ett briljant och finurligt passningsspel och fina frisparkar och Rapinoe levererar inlägg och skott av yttersta världsklass. Megan Rapinoe ska för övrigt vara klar för spel i Lyon till våren. På det defensiva mittfältet sätter jag två spelare som gör ett oerhört stort jobb i det tysta. Shirley Cruz Traña kommer nog aldrig få uppleva någon OS-turnering med sitt Costa Rica men var matchens gigant i Champions League-finalen när hennes Lyon åter tog hem guldet. Numera stabilserar hon upp mittfältet i PSG. Kanadas Desiree Scott var nog OS-turneringens främsta defensiva mittfältare, alltid på rätt plats vid rätt tillfälle.

Backlinjen var klart besvärligast att ta ut och tycker faktiskt inte det är särskilt många försvarare i USA eller Japan som riktigt har imponerat i år på det sätt de gjorde förra året där spelare som Yukari Kinga och Aya Sameshima var grymma. De har dock inte på något sätt varit dåliga i år heller men ändå inte glänst på samma sätt. Jag valde tillslut extremt rutinerade Christie Rampone. Den amerikanska lagkaptenen visade till slut att gammal är äldst och tog sitt tredje OS-guld i år. Japans och Frankfurts Saki Kumagai gör sällan en dålig match och sprider ett lugn i sina lags backlinjer. Piteås Faith Ikidi som detta år då Nigeria missade OS fört en lite undanskymd tillvaro uppe i Norrland får ta den tredje platsen, extremt viktig för sitt lag. Jag har de senaste åren tyckt att Nya Zeelands Ali Riley varit en av världens främsta ytterbackar. I år tycker jag dock att hon har överglänsts av landslagskollegan Ria Percival som gjorde ett mycket bra OS och även har varit riktigt viktig för sitt Jena i Tyskland under hösten och hon var också ett alternativ till backlinjen. I mål blir det Hope Solo, som visade vad hon verkligen går för när det gällde som mest i OS.

Svårast var det helt klart att inte få in Marta och Abby Wambach i laget, som är två av de tre som återstår i kampen om att bli korade till årets spelare av FIFA. Båda har också varit riktigt bra i år men jag tycker ändå det finns andra som har varit snäppet hetare.