Precis som förra året vid just den här tidpunkten dök snacket om Damallsvenskans status upp. Då, precis som i år, hade de svenska lagen blivit utslagna ur Champions League i kvartsfinalerna. Och då, precis som nu, tycker jag att diskussionen om Damallsvenskans ”förfall” blir aningen överdriven. Dels tycker jag att Damallsvenskan kvalitetsmässigt sett över hela serien aldrig har varit bättre än den var förra året. Dels är den franska ligans kvalitet aningen överdriven.

Vilken liga man tycker är bäst i Europa beror förstås på vad man har för kriterier. Tycker man att den liga vars lag vinner Champions League är bäst så visst, då är den franska ligan helt klart i topp. Lyon har ju helt enkelt varit i en klass för sig de senaste åren. Att Sverige inte konstant har ett lag i final eller ens semifinal som på Umeås tid är knappast konstigt. Konkurrensen i turneringen har ökat avsevärt de senaste åren med flera storsatsande lag samtidigt som Sverige inte har haft något lag som har varit överlägset i hemlandet de senaste åren så som Umeå var då eller som lag som Lyon och Arsenal är i sina ligor nu. Tvärtom har Sverige haft flera olika seriesegrare de senaste åren och ganska ofta har inte det just då bästa laget spelat i Champions League, t.ex. är ju inte svenska mästarna Tyresö med förrän nästa säsong. Ekonomiska problem har också bl.a. satt käppar i hjulet för både Linköping och Umeå i turneringen på senare år.

De svenska lagen i turneringen har inte riktigt kunnat mäta sig med de allra främsta lagen de senaste åren, även om Malmö säkert hade haft goda möjligheter att nå semi om man lyckats undvika Lyon. Göteborg hade med lite flyt kunnat nå semifinal både i år och förra året men har i ärlighetens namn inte levererat tillräckligt bra fotboll i turneringen. Men Sverige hade också kunnat skicka fyra-fem lag till som även de hade kunnat nå kvartsfinal i turneringen och det är i den bredden som Damallsvenskans styrka ligger. Om man ser till ligornas översta tredjedel så är Franska ligan fortsatt kanske Europas bästa, med konkurrens från Tyskland i första hand. Men ju längre ner i tabellerna man tittar desto starkare står sig den tyska och svenska ligan. Den franska ligans undre halva är t.ex. direkt svag där samtliga skulle få det mycket svårt att fixa nytt kontrakt om de spelade i Damallsvenskan eller Frauen Bundesliga.

Tycker man att den jämnaste ligan är den bästa så ligger engelska WSL bra till. Där har man har en liten liga på åtta lag med många jämnstarka lag och nästan inga ”överkörningar”. Damallsvenskan ligger också bra till i jämnhet. Topplagen må poängmässigt vara överlägsna de i botten men topplagen kan inte gå på halvfart och ändå köra över motståndarna som i Frankrike. Det fick både Malmö och Tyresö bittert erfara med förluster mot nedflyttade AIK respektive Djurgården förra året. Och då anser jag att både Malmö och Tyresö är minst på nivå med de franska topplag förutom Lyon.

Den franska ligans styrka ligger helt klart i en stark topp där nästan samtliga A- och B-landslagsspelare och många U-landslagsspelarre tillhör något av de fyra främsta lagen eller deras ungdomslag. I övrigt är lagen uppbyggda av i första hand mindre rutinerade unga franska spelare kryddat med bara enstaka utländska förstärkningar. Damallsvenskans styrka ligger i bredden och de många importerna som höjer kvaliteten avsevärt på lagen som inte kan locka till sig de bättre svenska spelarna. En annan styrka Damallsvenskan har är medelåldern på spelarna som i jämförelse är ganska hög rakt igenom serien och det är inte helt oväsentligt, vilket oerhört talangfulla men alldeles för unga AIK fick erfara förra året.  Tyska ligans styrka ligger också i en stark topp, bra bredd och framförallt en uppsjö av supertalanger som saknar motsvarighet i Europa.

Jag tycker dock att det är kul att se den franska ligans uppsving som tog rejäl fart det senaste året med PSGs satsning. P.g.a. att ligan ändå har 5-6 helt ickesatsande lag tycker jag fortsatt att Damallsvenskan och Frauen Bundesliga är totalt sett starkare ligor. Engelska WSL som har fått ett rejält uppsving just i år med satsningar både i Chelsea och Liverpool kan bli en stark utmanare på sikt särskilt om fler Premier League-klubbar börjar satsa. Jag tycker dock att de åtta främsta lagen i både den svenska och tyska ligan även i år gott och väl matchar de åtta lagen i WSL. När andra storklubbar runt om i Europa börjar stasa ordentligt på damfotbollen har jag svårt att se att Damallsvenskan ska kunna hänga med. För varifrån ska de pengarna komma, knappast från svenska herrfotbollsklubbar i alla fall. Vi är dock inte där ännu och jag anser att Damallsvenskan fortfarande är främsta konkurrent till Frauen Bundesliga om epitetet bäst i Europa med franska ligan och WSL snäppet bakom.