Det var inte lätt att plocka ut turneringens elva bästa spelare den här gången i en turneringen där få spelare har stuckit ut. Jag har ändå till slut fastnat för de elva spelare som tycker har hållit en riktigt hög nivå turneringen igenom.

Målvakt: Det har varit hård konkurrens på målvaktspositionen och det är glädjande. Många målvakter har varit riktigt bra. Jag väljer ändå finalhjälten Nadine Angerer (Tyskland), två straffräddningar i en EM-final är svårt att överträffa för en målvakt. Jag kan knappt komma på något enda litet misstag som hon har gjort under turneringen. Främsta konkurrenter var oerhört stabila Ingrid Hjelmseth (Norge) och Elvira Todua (Ryssland) samt lite mindre stabila men matchvinnaren Stina Lykke Petersen (Danmark).

Försvar: Nilla Fischer (Sverige) har slagit igenom med dunder och brak som mittback med tre mål, fantastiska brytningar och järnvilja. Har dock varit långt ifrån felfri men det positiva överväger med råge det negativa. Att Wendie Renard (Frankrike) skulle leverera var mer väntat och jag tycker hon gör en riktigt bra turnering. Så gott som felfri i det defensiva arbetet och dessutom målskytt två gånger om. Ytterligare en mittback som jag tycker har varit lysande är Marit Fiane Christensen (Norge) vars enda misstag kom i finalen och blev ödesdigert när hon missade Anja Mittag bakom ryggen. Min favorit från EM 2009, Daphne Koster (Holland), var också duktig om hon inte riktigt var samma härförare som för fyra år sedan. Saskia Bartusiak (Tyskland) gör inte många fel i turneringen och har varit oerhört stabil.

Mångsidiga Mia Brogaard (Danmark) har spelat både vänsterback, yttermittfältare och central mittfältare under turneringen. Imponerade stort i den danska kvartsfinalsegern över Frankrike och har varit bra i alla matcher. Har också gjort två mål. Jag tycker inte så många vänsterbackar har imponerat i turneringen. Laure Boulleau (Frankrike) gör ett  bra gruppsel men var knappt närvarande i kvartsfinalen. På högerbackspositionen var det lite hårdare konkurrens. Valet föll ändå på Leonie Maier (Tyskland) som jag tycker höll en hög nivå turneringen igenom. Stabil i defensiven och bra i offensiven. Maren Mjelde (Norge) har varit riktigt bra i ett par matcher på sin nya position men hade också ett par dippar. Även Theresa Nielsen (Danmark) gör en väldigt bra turnering. Olga Petrova (Ryssland) inledde turneringen svagt men stängde sedan igen sin kant totalt.

Mittfält: Jag tycker att Solveig Gulbrandsen (Norge) sett över hela turneringen är Norges bästa utespelare. Otroligt kul att se henne tillbaka i så fin form. Smart, lugn, passningsskicklig, hårt arbetande och dessutom två mål. Straffmissen var egentligen det enda hon gjorde fel. Lena Goeßling (Tyskland) är tryggheten på det tyska mittfältet. Har vunnit otroligt mycket boll och hittar alltid passningsvägar. Gör aldrig en dålig match i landslagströjan och saknades verkligen i förlustmatchen mot Norge i gruppspelet. Slutligen Katrine Pedersen (Danmark) som jag tycker är EMs bästa mittfältare. Fantastiskt bra i samtliga matcher främst i defensiven men det är också hon som hittar fram med passningar i offensiven. Enorm arbetskapacitet.

Just på det centrala mittfältet tycker jag det finns många spelare som har varit riktigt bra. Jag hade egentligen velat haft med även Nadine Keßler (Tyskland) i min 11:a men jag tycker hon var lite mer ojämn en de tre jag valde. Det samma gäller Dzsenifer Marozsán (Tyskland) även om de båda var riktigt bra när det hettade till i slutet av turneringen. I övrigt tycker jag att Mariann Gajhede Knudsen (Danmark), Ingvild Stensland (Norge), Caroline Seger (Sverige), Daniela Stracchi (Italien), Elise Bussaglia (Frankrike) och Louisa Necib (Frankrike) är spelare som varit riktigt bra. Några spelare som fick ganska lite speltid men som jag tycker imponerade stort när de fick chansen var Katrine Dekkerhus (Norge), Sandra Vilanova (Spanien) och Therese Sjögran (Sverige).

Anfallare: Skytteligavinnare Lotta Schelin (Sverige) går förstås inte hålla utanför 11:an. Fem mål på lika många matcher är förstås riktigt bra. I tremannaanfallet får hon sällskap av Italiens respektive Spaniens främsta anfallsvapen, Melania Gabbiadini (Italien) och Verónica Boquete (Spanien). De båda har med sin fart och teknik haft stor del i att lagen tog sig till kvartsfinal.

Här var det svårast att peta assistdrottning Kosovare Asllani (Sverige) samt Eugénie Le Sommer (Frankrike) som jag tycker var Frankrikes hetaste offensiva vapen. Dessutom tycker jag Ada Hegerberg (Norge) fortsätter att imponera. I övrigt ganska få anfallare som verkligen fick till det. Vad gäller offensiva kantspelare så vill jag också framhålla Lena Lotzen (Tyskland) som jag tycker var bästa tyska i gruppspelet men som försvann lite i senare matcher. Lieke Martens (Holland) var den som höll kvalitet gruppspelet igenom i i det holländska laget. Supertalanger som Caroline Graham Hansen (Norge) och Alexia Putellas (Spanien) blixtrade ill ibland för at däremellan vara ganska osynliga. Ett par spelare man hade höga förväntningar på innan turneringen var Célia Okoyino da Mbabi (Tyskland) och Pernille Harder (Danmark). De har båda stundals varit riktigt bra men ändå inte lyckats riktigt så som man kanske trott.