Årets 11:a (2016): Målvakt


Jag har väldigt många inlägg jag vill skriva för tillfället, men inte tillräckligt mycket tid. Jag tänkte i alla fortsätta summera årets damallsvenska med att ta ut årets 11:a. Jag tänkte ta det position för position och samtidigt lista de fem spelare på varje position som jag tycker har presterat bäst under säsongen.

Först ut målvakterna. I sin helhet är jag inte överdrivet imponerad av målvaktsspelet i årets serie men jag tycker att två spelare har utmärkt sig lite extra bland målvakterna i år och jag hade inte helt lätt att välja vem av dem som skulle ta oplats i årets 11:a.

2016_11an_1Årets 5 främsta
Jag har valt att bara ta med målvakter som spelat minst hälften av matcherna i Damallsvenskan i år.
1. Jennifer Falk (Kopparbergs/Göteborg FC) – 7 nollor på 15 matcher och klart högst räddnigsprocent i serien. Hög lägstanivå och få misstag. Väldigt modi och skicklig på att läsa spelet. Gör också en hel del svettiga räddningar. Borde vara given i A-landslaget.
2. Guðbjörg Gunnarsdóttir (Djurgårdens IF) – Säsongen började och avslutades  lite skakigt men däremallan har Gunnarsdóttir räddat poäng och vinster för Djurgården i ett antal matcher med många lysande räddningar och utrusningar.
3. Hilda Carlén (Piteå IF) – Ny stark säsong av Carlén som fortsätter att hålla en hög lägstanivå. Värt att notera är att Carlén i fjärdeplacerade Piteå fått nästan lika många skott emot sig som målvakterna i de båda nedflyttade lagen. Kom med som andremålvakt till OS.
4. Katie Fraine (Vittsjö GIK) – Stabil hela säsongen och som vanligt en av seriens bästa i luftrummet. Fraines egen summering av 2016:

5. Zecira Musovic (FC Rosengård) – En armskada är ju inte lysande att dras med för en målvakt men trots den inledningen på säsongen så kom Musovic tillbaka och gjorde en stabil höst. Ska ha plus för sin kyla och fint spel med fötterna.

Flest nollor (11st) i serien höll damallsvenska debutanten Cajsa Andersson (Linköpings Det är starkt jobbat men hon har haft betydligt mindre göra än de flesta andra målvakter. Det har ibland sett lite skakigt ut men Andersson har också haft en tuff uppgift då hon stått sysslolös under perioder i matcherna.

Lovande allsvensk debut i år också av 98:an Moa Olsson (Kristianstads DFF) som fick hoppa in när Brett Maron blev skadad. Tyvärr skadade Olsson sedan korsbandet.  Trots degraderingen tycker jag även att Tove Enblom (Umeå IK) gör en fin säsong och hon  borde vara attraktiv för klubbar i Damallsvenskan.

En tydlig trend i serien är allt större satsning på svenska målvakter där det blivit en betydligt större bredd de senaste åren. Flera av de utländska målvakterna i årets serie har heller inte riktigt glänst. Jag tänker kanske främst på Leee Alexander och Adelaide Gay och delvis också Stina Lykke Petersen. Trion har det gemensamt att de är ganska svaga i luftrummet och frågan är om de blir kvar i svenska klubbar.


Ett svar till “Årets 11:a (2016): Målvakt”

  1. Skulle nog säga att Cajsa har haft en fruktansvärt svår uppgift då hon haft mycket färre skott på sig än någon annan målvakt (inklusive Rosengårds om man räknar ihop dom). De lägen hon får att hantera har ofta varit frilägen eller öppna lägen efter individuella misstag från försvaret och därmed inget att göra på. Tycker ändå hon gjorde bra matcher mot Rosengård och särskilt nere i Malmö där hon framförallt imponerade vid hörnorna som Marta ofta slog hårt skruvade.

    Annars håller jag inte riktigt med om målvaktsspelet generellt som jag tycker varit ungefär som vanligt, d v s lite upp och lite ner. Tycker nog att Lee Alexander varit helt okej men med tanke på att hon fick seriens otacksammaste uppgift att ersätta Jennifer Falk så kunde hon bara misslyckas. Däremot helt rätt med Lykke Pedersen (överskattad) och Gay (måste vara den minsta målvakt jag någonsin sett i Damallsvenskan) som inte alls hållit nivå. Jag tror faktiskt att Kvarnsveden hade kunnat sluta topp 6 med en medelbra målvakt i laget.