Halva Damallsvenskan är spelad och det är dags att summera intrycken från vårsäsongen. Här kommer lite tankar om lagens och spelarnas prestationer.

Guldstriden

En härlig guldstrid väntar under säsongens andra halva mellan Rosengård och Linköping. Rosengård får behålla sitt favoritskap med all den offensiva kraft man kommer ha i sin trupp under hösten. Man har ju dock även Champions League att tänka på till skillnad från Linköping. Den stora frågan är om Linköping kan hålla sin segerform uppe hela hösten. Kanske blir seriefinalen i Linköping 9:e oktober helt avgörande.

 

FC Rosengård har haft bäst offensiv och bäst defensiv under våren och leder serien på målskillnad. Defensivt har man sällan ställts på stora prov då man varit allt för dominanta vilket gör försvaret lite svårbedömt. Lina Nilsson har istället passat på att visa klass i offensiven men det räckte inte till OS. Emma Berglund som inledde året strålande tycker jag har slarvat lite på slutet och jag hoppas på stabilare spel igen i OS.

Offensivt inledde Lieke Martens (6 mål) säsongen vasst men sedan har Marta (9 mål) och Ella Masar (7 mål) tagit över huvudrollerna där och även Natasa Andonova (6 mål) börjar komma igång nu.  Under hösten kommer Gaëlle Enganamouit tillbaka och snart Lotta Schelin in i truppen och man kommer ha anfallskraft i överflöd. Sofie Junge Pedersen tycks bli borta ytterligare en tid med sviterna från sin hjärnskakning och det blir intressant att se hur man ersätter Sara Björk Gunnarsdóttir på mittfältet.

 

Linköpings FC skuggar Rosengård efter vår helt utan plumpar i protokollet. Den stora skillnaden från förra året är att anfallsspelet äntligen lossnat för flera spelare. Stina Blackstenius (11 mål) och Kristine Minde (6 mål) har ökat på sin poängskörd väsentligt vilket gör att inte allt längre hänger på Pernille Harder (12 mål). Med även Fridolina Rolfö tillbaka i form så har man rejält med anfallskraft även om bredden inte är den samma som i Rosengård.

Defensivt har inte heller Linköping satts på så stora prov och man har släppt till få målchanser. Med lite mindre defensivt slarv hade man släppt in ännu färtre mål. Jonna Andersson har fått ett genombrott i landslaget och är så långt också assistdrottning i serien. I övrigt stabilt i hela försvaret men jag hade gärna sett Jessica Samuelsson dominera lite mer.

En offensiv spelare som lämnar klubben är dock ukrainska Vera Diatel, som varit skadad under större delen av sin tid i Linköping.. Läs mer i Corren.

 

Resten

Bakom topp 2 kan i princip allt hända och det är ju hopplöst att tippa hur det här ska sluta. Inget av lagen har fått igång någon särskilt imponerande eller vägvinnande offensiv och inget lag har ens gjort hälften så många mål som de båda topplagen. Defensivt ser det bättre ut och samtliga känns välorganiserade i sitt defensiva arbete.

Kampen om topp två kan lagen redan ge upp då alla lag är närmre nedflyttning än Champions League.  Känslan är väl att Piteå, Göteborg och Eskilstuna gör upp om tredjeplatsen. KIF Örebro och Djurgården kan kanske också utmana och bör kunna hålla sig undan den absoluta nedflyttningsstriden. Mer osäker vad gälller Vittsjö. Kvarnsveden, Mallbacken, Umeå och Kristianstad är närmast nedflyttning just nu och mycket talar väl för att det förblir så.

 

Den överraskande fjolårstrean Piteå IF är uppe på samma placering igen efter en vår som varit lite upp och ner men med ganska bra poängutdelning. Bra gjort att ligga trea när man bara gjort 12 mål (45 på hela förra säsongen) men släppt in 16 (totalt 25 förra säsongen) och redan förlorat lika många matcher som under hela förra året (tre stycken). Kan man få lite bättre fart på offensiven och spetsa till defensiven ytterligare finns alla möjligheter att behålla tredjeplatsen.

Spelarprestationer har också varit lite mer ojämna än förra året. Exempelvis har Hilda Carlén kanske inte sett riktigt lika stabil ut som förra året, men hon har ändå  varit bra och trots att hon fått flest skott på sig har hon hållit flest nollor av samtliga målvakter. Tempest-Marie Norlin har varit en frisk fläkt i lagets offensiv där Felicia Karlsson är främsta målskytt med tre mål. I defensiven har Faith Ikidi som vanligt varit bra och Ronja Aronsson tagit ett kliv till. Vänsterbacken och frispsarks- och hörnspecialisten June Pedersen är den i laget som har överlägset flest skott på mål.

 

Kopparbergs/Göteborg FC har gjort en hyfsad vår. Man har spelat ungefär som man kan förvänta sig, passningsinriktat men med för få toppspelare i truppen för att avgöra tillräckligt många matcher och  utmana helt i topp. Man saknar lite kreativitet och ingen av lagets många offensiva talanger har riktigt blommat ut ännu även om Rebecka Blomqvist känns lite på gång. I offensiven hänger i år väldigt mycket på Pauline Hammarlund som har varit bra, om än inte lika gnistrande bra som förra året. Möjligtvis får hon heller inte lika bra bollar att jobba med.

Laget behöver fortsatt värva en defensivt stark central mittfältare under sommaren, särskilt nu när Andrine Hegerberg har lämnat har man ganska få centrala alternativ. Elin Rubensson har varit bra i sin nya centrala roll och jag tycker även att Filippa Curmark fortsätter att utvecklas på positionen. Defensiven har varit bra och inste minst så har man i Loes Geurts och Jennifer Falk ett målvaktspar där bägge imponerat.

 

Precis som Piteå så släpper Eskilstuna United in betydligt fler mål i år och gör betydligt färre. Inte på något vis oväntat efter tunga spelarförluster men jag hade nog trott på en lite bättre vår. Jag tycker dock fortsatt att man bör ha goda chanser att knipa tredjeplatsen till slut,. Defensiven har sett stabil ut.  Natalie Björn har varit en utmärkt ersättare till Vaila Barsley (skadad stora delar av våren) i backlinjen där Glódís Perla Viggósdóttir även i år har varit utmärkt precis som lagets näst bästa målskytt Louise Quinn (3 mål).

På mittfältet har Malin Diaz växt under senare delen av våren efter sin skada men just på mittfältet finns mer att hämta ur laget. Australiensiska landslagsmittfältaren Chloe Logarzo tillkommer här under höstsäsongen. Offensivt har man haft problem. Främsta målskytten Mimmi Larsson (5 mål) skapar gott om  lägen så det räcker och blir över men behöver fortsatt bli lite effektivare. Mer oroväckande då att troliga startspelaren i OS, Olivia Schough, inte visar särskilt bra form och bara lyckats göra två mål. Marija Banusic har heller inte haft någon bra vår med en del skadebekymmer.

 

Djurgårdens IF har gjort en ganska bra vår men har ändå fått lite dålig utdelning för sitt spel, då tänker jag kanske främst på matcherna mot Kvarnsveden och Umeå där man borde ha vunnit. Fotboll handlar ju dock som bekant om att lyckas göra mål och här finns helt klart Djurgårdens akilleshäl inför andra halvan av säsongen. Bättre avslut krävs och ibland känns det som man gör det onödigt svårt för sig och försöker spela sig ända in i målet. Lite brist på snabbhet finns också i offensiven vilket gör att man inte alltid lyckas utnyttja de lägen man spelar sig fram till. Mia Jalkerud har inte oväntat visat bäst målsinne i laget med sina fem mål och kan kanske nå sitt personliga damallsvenska rekord (9 mål 2011). Hon borde kanske uppmanas att skjuta mer då nästan alla hennes skott går på mål, vilket inte kan sägas om alla anfallare i denna serie.

Lite brist på snabbhet finns också i defensiven och en del slarv och kommunikationsproblem har man också haft vilket gett onödiga baklängesmål. Sheila van den Bulk och Petronella Ekroth har liksom målvakten Guðbjörg Gunnarsdóttir visat hög klass i några matcher, dock inte alltid samtidgt…Katrin Schmidt och Johanna Rytting Kaneryd har imponerat större delen av våren på mittfältet och med Emilia Appelqvist tillbaka från skada bör man bli lite stabilare igen. Ineffektiviteten framåt kan dra in Djurgården i en bottenstrid, men om man fortsätter spela så bra som man gjort under stora delar av våren bör man kunna undvika det.

 

KIF Örebro har haft svårt att skapa heta chanser och har även spelmässigt varit ojämna. Det gör att man inte är långt ifrån nedflyttningsstrecket. Stundtals har man dock visat upp bra passningsspel och dominerat matcherna och man borde ha fått med sig fler poäng mot exempelvis både Umeå och Piteå. Med Lisa Dahlkvist in i laget och förhoppningsvis även Sarah Michael tillbaka i offensiven så ska dock Örebro kunna hålla sig undan nedflyttningsstriden under hösten.

Blandade prestationer från nyförvärven under våren även om Verónica Pérez kommit igång på slutet och Melissa Tancredi är bästa målskytt med tre mål. Istället är det Hanne Gråhns som fortsatt att imponera och visa moral och det tog henne ända in som reserv i OS.  Michelle de Jongh kom inte med till OS och efter en fin start på säsongen har även hennes prestationer varierat en del, men det får man nog räkna med i den åldern. En som imponerat på mig i de senaste matcherna är dock ett år yngre Freja Olofsson som kanske med tiden kan bli en ny Lisa Dahlkvist för klubben.  Ogonna Chukwudi, lagets främsta målskytt förra året, är en spelare som fortsatt inte riktigt kommit igång i år.

 

Vittsjö GIK är för mig vårsäsongens besvikelse och har med bara en seger på de nio senaste matcherna halkat ner mot bottenskiktet. Man har inte alls fått ihop sin nykomponerade lag och rent spel- och passningsmässigt tillhör man också bottenskiktet. Man tillhör dessutom de lag som gör minst antal mål och släpper in flest. I dagsläget känns det som klart mer sannolikt att man blir indraget i bottenstriden än hamnar på en stabil plats på övre halvan så som jag tippade i våras.

Flera av nyförvärven har långt ifrån levt upp till förvätningarna, jag tänker då kanske främst på de nigerianska landslagsspelarna Josephine Chuwunonye och Ngozi Okobi som inte lyckats lyfta laget. . Genomgående bra under våren har mittfältsmotorn Sandra Adolfsson varit och hon är även lagets främsta målskytt med sina tre mål. Stundtals fina matcher från exempelvis Linda Sällström, Katie Fraine och Emmi Alanen men fler måste briljera och göra det oftare.

 

Kvarnsvedens IK avslutade våren med tre raka förluster och har på allvar blivit indragna i nedflyttningsstriden. Laget har ändå varit en stor positiv överraskning under våren med sitt respektlösa och oväntat offensiva spel. Jag tror nyckeln till nytt kontrakt för Kvarnsveden ligger i att få tillbaka den härliga energi och glöd man visade under vårens första halva, för när den saknas räcker man inte riktigt till. Överraskningsmomentet är också borta nu och alla lag vet vad som väntar när man möter nykomlingen. .

Tabitha Chawinga (6 mål) och Meghan Toohey har varit de två lysande spelarna i offensiven där Chawinga stundtals sysselsatt hela motståndarförsvar och Toohey även varit en väldigt stark bollvinnare med sitt intensiva presspel.  I backlinjen har Denise Sundberg och Michaela Hermansson gjort ett antal riktigt bra matcher och Sarah Elnicky sliter hårt i det tysta på mittfältet . Många andra orutinerade (på den här nivån) spelare i truppen har också visat kvalitet och mod i sitt spel vilket varit kul att se.

 

Mallbackens IF harvar som vanligt runt nedflyttningsstrecket och kommer nog att göra det resten av säsongen. Jag har svårt att se att laget plötsligt ska börja rada upp segrar. Man har sällan varit riktigt utspelade men har svårt att styra hela matcher. Kirsty Yallop har varit bra under våren och har saknats i de senaste matcherna då hon varit skadad. Skotska Eilish McSorley blir borta resten av säsongen och möjligtvis kan man komma att värva någon spelare.

Defensivt så tycker jag att Sarah Bergman har imponerat under våren och i de senaste omgångarna har även stabila Frida Broström varit vass. Lagets främsta målskyttar med tre mål vardera, Zoe Ness och Madelen Janogy, har stundtals briljerat och kompletterat varandra bra och måste fortsätta göra mål, helst kanske lite oftare. Intressant också att följa Antonia Göranssons fortsatta utveckling i klubben.

 

Umeå IK avslutade säsongen med två segrar och utgångläget inför den andra halvan av säsongen känns inte så hopplöst längre. Våren har annars varit tuff och utöver de tre välförtjänta poängen i den sista matchen så har man haft bra utdelning sett till spelet. Lisa Lantz har ofta varit en jätte i försvaret och Rita Chikwelu har även i år varit lagets absoluta nyckelspelare på mittfältet och är också främsta målskytt med tre mål tillsmmans med Hanna Sandström.

Laget har ofta vägt lite för lätt och man hade behövt lite fler rutinerade spelare även om exempelvis talangen Selina Henriksson gjort en fin vår på mittfältet. Med en Lina Hurtig mot bättre form och förhoppningsvis trion Jenny Hjohlman, Hanna Folkesson och Hanna Glas tillbaka i spel under hösten så har man ett lag med goda möjligheter att ta sig över nedflyttningsstrecket.

 

Kristianstads DFF har haft en riktigt tuff vår både sportsligt och ekonomiskt. Jag tycker man har halkat efter många andra lag vad gäller passningsspelet men man har ändå  en tyngd i sitt lag som gör att man sällan blir utspelade. Man saknar dock lite finess i offensiven även om duon Johanna Rasmussen och Ida Guehai stundtals levererat.

Defensivt har man varit bra, inte minst tycker jag att Mia Carlsson har imponerat och även Sif Atladóttir har kommit tillbaka starkt i år. I övrigt lite varierande prestationer men om man inte tvingas göra sig av med spelare av ekonomiska skäl så har också Kristianstad alla möjligheter att fixa nytt kontrakt.