Då har frustrationen lagt sig lite och man har lugnat ner sig en aning efter denna fiaskoinsats från svensk sida där det enda glädjande var att det var en vänskapsmatch och att det är ett år kvar till VM. England var oroväckande mycket bättre än Sverige och vann fullt välförtjänt med 4-0.
Det känns som man precis har sett en repris av vårens tunga bortaförlust i Frankrike. Eftersom det dessvärre inte fanns någon TV-sändning eller stream från matchen har jag följt den via en halvrisig Skype-ledning så det kan hända att jag fått ett lite skevt helhetsintryck men här kommer i alla falla lite tankar om matchen.
I våras kunde man skylla på att vi saknade flera av nyckelspelarna. Det är lite svårare att göra den här gången när nu de flesta av de bästa fanns på plats, även om jag som bekant inte är helt nöjd med trupputtagningen. Det är nog dags att fundera både på spelsystem och laguttagningar framöver, men mer om det i nästa inlägg.
Till att börja med ett stort beröm till England som kändes hetare än på mycket länge och som visade en vilja och energi som man inte sett från laget på flera år. Man bjöd på ett inspirerat anfallsspel, bra press-spel över hela planen och en klart stabilare defensiv än sina motståndare.
Förbundskaptenen Mark Sampson vågar dessutom testa nya alternativ och det är inte särskilt många spelare i dagens startelva som var startspelare under sommarens EM. Här var det istället två formstarka debutanter, Fran Kirby från andradivisionens Reading och Sverigebekanta USA-proffset Jodie Taylor, som tillsammans med nyligen landslagscomebackande Lianne Sanderson skapade en helt ny anfallsformation.
Tillsammans med en fortsatt glödhet Karen Carney skapade de enorma bekymmer för Sverige redan från första minuten trots att de rimligtvis inte kan vara särskilt samspelta. Det dröjde dock till den 35:e minuten innan Carney satte 1-0 när hon, förstås felaktigt, tilläts sätta sin egen straffretur (tog i stolpen) i mål.
I andra halvlek fullbordade Fran Kirby sin drömdebut i landslaget genom att sätta 2-0 (’53) och hon blev också utsedd till matchens lirare. Hon fick sedan fram bollen till Lianne Sanderson som satte 3-0 (’68). Speldirigenten Karen Carney fullbordade överkörningen med ett fint skott till 4-0 (’83).
Bäst i Sverige, utan konkurrens, var Hedvig Lindahl som höll nere siffrorna i första halvlek med en och annan kanonräddning. Hon blev något oväntat utbytt i paus till förmån för Carola Söberg. Lite märkligt att byta ut den enda spelare som presterar kan jag tycka men man ville väl ge Söberg lite rutin också.
Sveriges defensiv har annars sällan sett så virrig ut. England må vara bra det finns ändå ännu tuffare motståndf som det svenska försvaret ska stå emot om man vill gå långt i VM nästa år. Spelet blev inte bättre
Sara Thunebro har haft defensiva bekymmer under ganska lång tid nu och precis som mot Frankrike hade hon enorma bekymmer. Det syntes åter också att Emma Berglund inte är tillbaka i toppform ännu och någon toppform är inte heller Nilla Fischer så här under hennes ligauppehåll. Lina Nilsson är ju inte heller landets kvickaste back.
Trots att ytterbackarna hade enorma bekymmer med Kirby och Sandersón blev de kvar på planen matchen igenom. På bänken fanns också bara ett ytterbacksalternativ, Magdalena Ericsson, som visserligen inte heller är superkvick och kanske inte heller visat toppform på slutet, men som ändå kunde fått chansen. Jessica Samuelsson bör vara med i kommande VM-kval och förhoppningsvis kan kanske Elin Rubensson vara tillbaka.
Jag är väldigt förundrad över att Linda Sembrant och Emma Berglund inte fick spela tillsammans. Jag tycker Sembrant borde vara den givna ersättaren för Nilla Fischer snarare än Amanda Ilestedt som kom in redan efter dryga halvtimmen spelad.
Annars är det kanske egentligen på mittfältet Sveriges stora problem finns just nu. För när Caroline Seger som idag inte gör en toppmatch, så finns inte heller någon annan spelare som i dagsläget är i sådan form att de kan gå in och ta över den rollen och dominera mittfältet.
I offensiven lyckades Sverige knappt få till något vettigt spel alls och passningsspelet fungerade inte alls mot ett England som pressade och stressade Sverige till misstag. Samspelet mellan Asllani, Schelin, Seger och Sjögran som har varit så bra i en del matcher fungerade inte denna dag. Lotta Schelin lyckades ändå nästan på egen hand skapa ett par riktigt bra lägen men saknade skärpan i avsluten.
Asllani fick gå ut i halvlek och ersattes av Lisa Dahlkvist i ett försök att vinna mer boll på mittfältet, men det hade liten effekt. Jenny Hjohlman kom då också in istället för Sofia Jakobsson. Seger gick ut tidigt i andra halvlek och ersattes av Emma Lundh. Ingen av inhopparna fick heller riktigt till det. Formstarka Fridolina Rolfö blev tyvärr kvar på bänken.
Sommaruppehållet och sommarens klubbyten kan förstås ha en viss del i det stora nederlaget. Spelarna på hemmaplan bör rimligtvis har förstärkt sina chanser att komma med i landslaget framöver.
Startelvorna
England: Bardsley – A. Scott, Houghton, Bronze, Stokes – Williams, Nobbs, Carney – Kirby, Taylor, Sanderson
Sverige: Lindahl – Nilsson, Fischer, Berglund, Thunebro – Seger – Jakobsson, Asllani, Folkesson – Sjögran, Schelin
Ett svar till “England – Sverige 4-0”
Först och främst ett rent miserabelt resultat och direkt skrämmande om det var bristande inställning som låg bakom vilket b l a Hedvig Lindahl antydde efteråt. Känner de ’nya’ spelarna att det är kört ändå då trotjänarna verkar få fortsatt förtroende oavsett sina insatser eller vad är anledningen till detta ?
Trist att LFC:s bidrag till truppen som vanligt spolades och särskilt då Rolfö som ju Sundhage lät påskina att hon skulle vilja se i aktion. Enda slutsatsen jag kan dra är att hon måste gjort ett dåligt intryck på vår förbundskapten vid landslagssamlingen vilket känns märkligt då jag själv anser att hon varit en av de bättre och jämnare spelarna i årets upplaga av LFC.
Vad gäller Ericsson håller jag inter riktigt med, hon har ju varit skadad under stora delar av säsongen och har faktiskt sett ’helt ok’ ut under de senaste matcherna och hon är ju utan tvekan ett stabilare defensivt alternativ än huvudkonkurrenten Thunebro som dock verkar vara sällsynt svårpetad. Hon är dessutom bra på huvudet och kan ju spela mittback också vilket borde vara ett + kan jag tycka.
Vad gäller mittbackarna håller jag med helt. Ilestedt har inte alls lyft sig under säsongen och i Rosengård får hon ju inte direkt bekänna färg defensivt då nästan inga lag klarar av att kunna pressa deras backlinje. Sembrant är ingen superback direkt men känns som ett något säkrare alternativ i jämförelse. Själv skulle jag velat ha Örebros Pettersson-Engström i Damlandslaget då det är den svenska mittback som presterat klart bäst i Damallsvenskan enligt mig men hon verkar tyvärr ha fallit bort på oklara grunder.
För övrigt kan ju nämnas att Charlotte Rohlin efter vad jag förstått lär gör comeback i någon av de två kommande hemmamatcherna (Cupfinalen mot KDFF och Seriematchen mot UIK) och även om hon inte ska kunna vara aktuell för landslagsspel redan mot Polen så borde hon vara ett alternativ framöver om hon slipper fler skador.