Tre tuffa matcher mot ganska jämnbördigt motstånd väntar Sverige i ett nervkittlande OS-kval den kommande dryga veckan. Ett lag ska till OS i Rio och det är inbördes möten som gäller i första hand för att skilja lagen åt om de hamnar på samma poäng. Sveriges matcher sänds på Kanal 5.

På onsdag 15:00 inleds även U20/U23-landslagets turnering i La Manga med match mot USA. Se svenska truppen på svenskfotboll.se. Matcherna kostar 89kr att se live på La Manga TV.

På torsdag 12:00 drar även F19-landslaget igång i La Manga med match mot Italien.  Se svenska truppen på svenskfotboll.se. Även de matcherna sänds av La Manga TV.

 

Sverige

Jag känner mig klart mer positiv till Sveriges spel nu jämfört med inför VM i somras. Man har vågat lyfta in lite nytt blod, har fler spelare i bra form och ett spelsystem som jag har klart större tro på. Jag tycker dessutom att man har den bästa bänken av lagen och sammantagetgör det att jag hoppas och tror på svenskt avancemang. Men då krävs det att man presterar i varje match och visar energi, vilja och beslutsamhet i alla lagdelar.

Hedvig Lindahl (Chelsea) vaktar förstås det svenska målet och forsätter förhoppningsvis att se så stabil ut som hon gjort det senaste året. Jag känner mig numera också väldigt trygg med Hilda Carlén (Piteå) som andraval efter hennes starka 2015. Emelie Lundberg (Eskilstuna) ser jag som tredjevalet.

I backlinjen har vi Nilla Fischer (Wolfsburg) som efter ett tveksamt VM ser ut att ha hittat tillbaka till toppformen igen. Mittbackskollegan Linda Sembrant (Montpellier) har ett bra år bakom sig och känns väldigt trygg i sin roll. Emma Berglund (Rosengård) är en rutinerad och bra reserv på bänken. Freja Hellenberg (K/Göteborg) är ganska långt från startelvan.

Jag hoppas att Jessica Samuelsson (Linköping) är redo för spel och kan kompensera de kanske aningen långsamma mittbackarna. Hennes energi tror jag också är bra att få in på planen. Magdalena Ericsson (Linköping) är troligt förstaval på som vänsterback. Lina Nilsson (Rosengård) och Elin Rubensson (K/Göteborg FC) är också absolut tänkbara startspelare medans jag tror att Jonna Andersson (Linköping) får inleda på bänken.

Det centrala mittfältet är starkt då Caroline Seger (PSG) och Lisa Dahlkvist (PSG) visat väldigt god form den senaste tiden. Det lilla orosmolnet är den lilla skada Seger har dragits med vilket gör att hon kanske inte kan få full speltid. Övriga trion centrala mittfältare, Emilia Appelqvist (Djurgården), Josefin Johansson (Piteå) och Petra Andersson (Eskisltuna) är bra men ändå inte på samma nivå. Appelqvist är nog den som har störst chans att ta plats i startelvan.

Jag tror aldrig konkurrensen om de offensiva platserna i laget har varit så hård och samtliga sex anfallsalternativ känns som väldigt bra startspelare. Om inte Olivia Schough (Eskilstuna) tar plats i en offensiv roll på mittfältet så tror jag ändå det är trion Schough, Lotta Schelin (Lyon) och Sofia Jakobsson (Montpellier) som man inleder turneringen med då de är mest samspelta. Jag hoppas att man vågar byta ut dem om det inte fungerar för Fridolina Rolfö (Linköping), Stina Blackstenius (Linköping) och Pauline Hammarlund (K/Göteborg) är ju alla utmärkta alternativ i god form.

 

Norge (Onsdag 2/3 19.30)

Att Norge väntar redan i första matchen känns ganska bra. De har ju ännu fler spelare än oss som inte är i säsong just nu och förhoppningsvis är lite ringrostiga. Jag tycker att Sverige i dagsläget har en starkare trupp än Norge men vi har ofta väldigt svårt mot dem och de är ju som regel bäst när det gäller. Kanske kan vi slå dem med deras egen medicin. Vi spelar ju numera med den klassiskt norska 4-3-3-uppställningen medans de under sin nya förbundskapten gått över till klassiskt svenska 4-4-2.

Av de Sverigebaserade norskorna så har både June Pedersen och Ingrid Schjelderup petats. Mer omskrivna har petningarna av Solveig Gulbrandsen och målvakten Ingrid Hjelmeseth varit. Jag skulle definitivt haft med både Gulbrandsen och Hjelmseth i truppen. Risk att slå upp en skada har angetts som officiell orsak till att Hjelmseth inte finns med men eftersom hon själv tycks vilja vara med i truppen så ska hon förstås vara där. Särskilt som man nu kommer med en väldigt orutinerad målvaktstrio med 19-åriga Cecilie Fiskerstrand (LSK) som försteval. Sätta press på målvakten är alltså någat Sverige bör göra. Kristine Nøstmo (Trondheims-Ørn) och Josefine Ervik (Vålerenga) är reservmålvakter och de har inga A-landskamper.

Ytterbackarna känns inte omöjliuga och ska utmanas. Ingrid Moe Wold (LSK) spelar till höger och Elise Thorsnes (Avaldsnes) eller Andrine Tomter (Kolbotn) lär hamna på vänsterbacksplats. Anfallaren Thorsnes är fortsatt lite ovan på positionen och det bör man förstås också försöka utnyttja om hon spelar. Starkt mittfältspar i Marita Skammelsrud Lund (LSK) och Nora Holstad Berge (Bayern München). Ganska orutinerade Stine Reinås (Stabæk) är mittbacksreserv.

Lite frågetecken finns på det centrala mittfältet där Ingvild Stensland (Stabæk) och Lene Mykjåland (LSK) är tillbaka från skada. Stensland har ju varit borta väldigt länge och bör vara matchovan men Mykjåland har en väldigt stark säsong bakom sig och är lite av spelfördelaren i laget. Mykjåland har ju tidigare varit utmärkt i den offensiva mittfältsrollen på tremannamittfältet, frågan är om man satsar på henne även i 4-4-2. Maren Mjelde (Avaldsnes) är nog tämligen given och har ofta haft mittbacken Trine Rønning bredvid sig den senaste tiden. Gry Tofte Ims (Klepp) och Andrine Hegerberg (K/Göteborg FC) är övriga centrala mittfältsalternativ. Jag tycker Sverige ska ha god chans att ominera på mittfältet.

Emilie Haavi (LSK) och Kristine Minde (Linköping) har bra fart på kanterna och på topp finns supertalangerna, tekniska Caroline Graham Hansen (Wolfsburg) och starka Ada Hegerberg (Lyon). Duon på topp borde ju kunna komplettera varandra helt perfekt om de får spelet att stämma. Det känns bra att vi har rejält med fysik på mittbackarna när vi ställs mot Hegerberg som är väldigt stark i boxen. Graham Hansens oförutsägbara spelstil kanske passar svenska backarna sämre så hon ska nog helst hållas felvänd. I truppen finns ju även Isabell Herlovsen (LSK) som sänkt Sverige tidigare. Lisa-Marie Utland (Trondheims-Ørn), Synne Jensen (Wolfsburg) och snabba Hege Hansen (Avaldsnes) är andra offensiva alternativ i truppen.

 

Schweiz (Lördag 5/3 19:30)

Schweiz känns som en lika tuff motståndare som Norge och har ju gått framåt snabbt de senaste åren. Fortsatt ibland lite ojämna i prestationerna men med en väldigt hög högstanivå. Man har också hela startelvan igång i seriespel, de flesta i den starka tyska ligan. Breddmässigt har man också blivit mycket starkare de senaste åren men jag ser kanske ändå inte så många matchvinnare på den schweiziska bänken.

För ett knappt år sedan forlorade Sverige mot Schweiz med 1-3 i ett riktigt bottennapp från svensk sida. Jag ver rejält missnöjd med den insatsen och gav endast Hanna Folkesson godkänt (se blogginlägg). Folkesson är ju inte med nu och övriga laget känner förhoppningsvis stark revanchlust. Den gången stressade Schweiz sönder det svenska spelet helt och jag hoppas på det motsatta den här gången med ett mycket mer energifyllt Sverige.

Schweiz svaghet finns i defensiven även om man numera även här har en ganska stark uppställning. Gaëlle Thalmann (Fiorentina) vaktar målet och är är ibland riktigt bra, men inte alltid superstabil. Seraina Friedli (Zürich) och Stenia Michel (Jena) är reservmålvakter och klassen sämre.

Troligt att Lia Wälti (Turbine Potsdam) får kliva ner från mittfältet till backlinjen igen och bilda ett ganska starkt mittbackspar tillsammans med Caroline Abbé (Bayern München). Rahel Kiwic (Duisburg) är främsta mittbacksalternativet. Unga men ändå så stabila Noëlle Maritz (Wolfsburg) är nog given som ytterback, frågan är bara på vilken kant. Offensiva Rachel Rinast (Köln) kan bli vänsterbacksvalet. Selina Kuster (Zürich) är en annan tänkbar startspelare på ytterbacksplats. Tidigare Sunnanå-spelaren Sandra Betschart (Duisburg) finns också som alternativ.

På mittfältet har man ofta tuffa Vanessa Bernauer (Wolfsburg) som mer defensivt inriktad central mittfältare och spelskickliga och lite luriga Martina Moser (Hoffenheim) i en mer offensiv roll.  Lara Dickenmann (Wolfsburg) visar fin form i Wolfsburg och är förstås i givet laget och ett alternativ på ett antal olika positioner, världsklass.  Ett alternativ på många positioner är också Ana-Maria Crnogorčević (Frankfurt) men spelar troligtvis på kanten i backlinjen eller på mittfältet. Vänsterfotade Vanessa Bürki (Bayern München) har haft skadeproblem men är en annan potentiell startspelare. Unga duon Cinzia Zehnder (Freiburg) och Sandrine Mauron (Zürich) finns också som mittfältsalternativ.

Ramona Bachmann (Wolfsburg) har inte riktigt brilljerat i sin nya klubb men vi är ju alla bedvetna om vad hon kan hitta på av ingenting och är ändå lagets giftigaste offensiva vapen. Hon kompletteras troligtvis av Fabienne Humm (Zürich) som är en riktigt skicklig kontringsspelare. Formstarka teknikern Meriame Terchoun (Zürich) kan vara ett alternativ i offensiven. Eseosa Aigbogun (Basel), Barla Deplazes (Zürich) och Florijana Ismaili (Zürich) är nog främst inhoppare.

 

Nederländerna (Onsdag 9/3 19:30)

Det holländska laget känns i mina ögon svagast men har å andra sidan hemmaplan vilket gör att det kanske jämnar ut sig mot övriga. Förhoppningsvis har deras chans att vinna gruppen redan försvunnit när vi möter dem. Eller också är det en ren gruppfinal, vem vet. Ett par sena återbud från van der Gragt och Martens (Jeslynn Kuijpers och Myrthe Moorrees, båda från PSV,ersätter) ställer till det lite för lagets annars samspelta och passningsskickliga startelva. Bänken är inte överdrivet stark och jag tycker det finns flera spännande spelare som har lämnats utanför truppen och personligen hade jag haft med både bl.a. Jill Roord och Renate Jansen.

Sari van Veenendaal (Arsenal) har varit det klara förstahandsvalet som målvakt under Loes Geurts (K/Göteborg FC) skadefrånvaro och jag skulle inte tro att man väljer att byta tillbaka nu. Angela Christ (PSV) är tredjevalet.

Kraftfulla Stefanie van der Gragt (Twente) är numera given i mittförsvaret och har ett starkt år bakom sig. Varken hon eller mittbackskollegan, vänsterfotade Mandy van der Berg (Liverpool) är dock särskilt kvicka och det bör Sverige kunna utnyttja. Merel van Dongen (Ajax) är ett bra mittbacksalternativ medan Danique Kerkdijk (Twente) nog främst är reserv.

På ytterbacksplats har en del olika alternativ testats, ofta med mittfältaren Desirée van Lunteren (Ajax) som högerback. Hon tycker jag är en liten säkerhetsrisk för laget och definitivt en spelare våra anfallare ska utmana lite extra. Dominique Janssen (Arsenal) kan kanske bli valet som vänsterback. Kika van Es (PSV)  och Claudia van den Heiligenberg (Jena) är andra alternativ.

Det centrala mittfältet är samspelt för här har man ganska länge spelat med trion Anouk Dekker (Montpellier), Sherida Spitse (LSK) och Daniëlle van de Donk (Arsenal). Välväxta Anouk Dekker är stark i defensiven. Spitse är något av lagets speluppläggare men inte världens mest tempostarka spelare så henne finns det dubbla skäl att pressa lite extra. Daniëlle van de Donk är främst skicklig i offensiven och kommer gärna i djupled. Renée Slegers (Linköping), Tessel Middag (Ajax) och Jackie Groenen (Frankfurt) är andra mittfältsalternativ. Även Kelly Zeeman (Ajax) som kan spela på många positioner.

Offensivt så gäller det att se upp med kontringar på Manon Melis (Seattle) men det är förstås alla svenska försvarare väl medvetna om. Det samma gäller Lieke Martens (Rosengård) vana att bryta in från kanten och komma till avslut. Vivianne Miedema (Bayern Müchen) har kanske inte visat toppform på senare tid men kan komma till bra avslut på alla möjliga sätt och ska ha bollen så lite som möjligt i närheten av vårt straffområde. Eshly Bakker (Ajax) och snabba Shanice van de Sanden (Liverpool) är alternativ i offensiven.