Dags för en titt på de anfallare och yttermittfältare som känns mest aktuella för landslagsspel. I det sista inlägget som kommer någon gång nu under veckan så tänkte jag sedan gå in på lite intressanta startelvor och ta ut nästa landslagstrupp.
Huvudalternativ
Anfallare
Jämfört med det centrala mittfältet där det finns en mängd olika spelare att testa så känns det mer givet vilka som bör konkurrera om anfallsplatserna. I anfallet har det ju faktiskt redan skett en liten generationsväxling när exempelvis både Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö har spelats in de senaste åren. Här är de sex spelare jag tycker ligger närmast startelvan.
Stina Blackstenius (Montpellier) har redan i OS och VM visat att hon har snabbheten och styrkan för att hota alla försvar. Behöver kanske bli lite kyligare i avslutslägena och passningsspelet kan snäppas upp ytterligare. Given i truppen och allt mer given som startspelare.
Fridolina Rolfö (Bayern München) har kanske inte varit den stora målskytten i sin karriär men är intressant med sin fysik som targetspelare, sin aviga spelstil och vänsterslägga. Absolut en spelare för startelvan bara hon håller sig skadefri.
Marija Banušić (Linköpings FC) kan ju bara inte hållas utanför landslaget längre. Teknik, målsinne och frisparksfötter i världsklass. Bör snarast spelas in i startelvan.
Lotta Schelin (FC Rosengård) har inte direkt öst in mål det senaste året och just nu ser jag nog henne som fjärde alternativ bakom de tre ovan som jag ser som förstavalen. Ändå en av våra bästa avslutare och är också den med bäst försvarsspel.
Mimmi Larsson (Eskilstuna United) har den lite bristande effektiviteten emot sig även om den förbättrats. Snabb och intensiv i sitt spel men har inte riktigt visat toppform den senaste tiden.
Pauline Hammarlund (Kopparbergs/Göteborg) är inte heller i toppform för tillfället och riskerar nog att hamna utanför Gerhardssons första landslagstrupp. Annars en ganska komplett anfallstyp som även kan användas på kanten.
Yttermittfältare
Som jag varit inne på tidigare så har Sverige få spelare av landslagsklass som har sin bästa position som yttermittfältare. Om man ändå väljer att spela ett 4-4-2 så tycker jag de här är våra sex bästa alternativ, samtliga är tyvärr högerfotade.
Anna Oscarsson (Linköpings FC) är faktiskt den enda spelaren där yttermittfältet känns som den givet bästa positionen. I Oscarsson och Jessica Samuelsson har vi en potentiell mardrömskant för motståndarna. Två av Sveriges mest löpvilliga och ihärdiga spelare tillsammans skulle kunna bli riktigt inttressant.
Julia Spetsmark (KIF Örebro) har tappat lite av den superform hon visade i början av våren och det beror kanske på klubbens tuffa situation. Bra yttermittfältare som kan ta sig runt sin motståndare men också en utmärkt djupledlöpande anfallare med vasst skott. Kanske allra bäst på kanten i anfallet i ett 4-3-3.
Elin Rubensson (Kopparbergs/Göteborg FC) bäst som central mittfältare numera men också ett av de bästa alternativen på yttermittfältet tycker jag nog. Har snabbheten och bra passningsspel.
Kosovare Asllani (Linköpings FC) har fått spela på vänstermittfältet i brist på andra alternativ men det är ju ganska uppenbart att Asllani är bättre centralt. Eftersom hon nu kommer spela där i klubblaget så får hon förhoppningsvis också göra det i landslaget.
Johanna Rytting Kaneryd (Djurgården) ser jag precis som Asllani helst centralt men jag ser henne också som det bästa alternativet till Asllani på en vänsterkant i ett 4-4-2.
Lina Hurtig (Linköpings FC) är egentligen inte heller en spelare jag vill se som yttermittfältare men får också ses som ett av de bättre alternativen där. Spelar ju ute på kanten i ett tremannaanfall i Linköping och skulle förstås kunna vara ett bra alternativ i sådan position.
Utmanarna
Sofia Jakobsson (Montpellier) kommer förstås vara ett intressant alternativ för anfallet när hon jobbat sig tillbaka från sin korsbandsskada.
Loreta Kullashi (Eskilstuna United) kan ju säkerligen med sin goda teknik ganska snart bli ett alternativ till Banusic i anfallet. Hösten i Eskilstuna får visa om hon är redo.
Madelen Janogy (Piteå IF) måste i första hand göra lite mer mål för att kännas aktuell. Annars en teknisk, ganska snabb och svårläst spelare som ser ut att vara i bra form.
Amanda Edgren (Kristianstad) är ett ganska bra alternativ på alla mittfältspositioner. Kanske inte den mest kreativa men bra fysik och ganska snabb och har i år börjat göra mer poäng.
Lotta Ökvist (Piteå IF) är kanske det mest intressanta alternativet just nu om man vill ha en vänsterfotad yttermittfältare men hon skulle kännas som en ganska stor skräll i en landslagstrupp ändå.
Fler som kan bli aktuella
Anna Anvegård (Växjö DFF) känns som en stark framtida kandidat till en roll som släpande anfallare och nästa säsong i Damallsvenskan kommer visa om hon är redo för A-landslagsspel. Smart spelare med bra avslut. Har haft bristande snabbhet som akilleshäl men tar steg framåt där.
Olivia Schough (Eskilstuna United) har fått väldigt stort förtroende i landslaget de senaste åren. I toppform är hon ett alternativ på vänsterkanten. Bra arbetskapacitet och intensitet men har i övriga spelet inte visat någon storform i år.
Antonia Göransson (Juventus) kan kanske få en välbehövlig nytändning i Italien. Är spelaren som jag trodde skulle vara given på vänsterkanten i landslaget nu men har haft en bit upp till landslagsformen.
I Örebro finns många intressanta spelare som har det ganska tungt just nu. Hanna Terry (KIF Örebro) har svårt att få förtroendet i laget och både hon och Michelle de Jongh (KIF Örebro) är ytterligare två spelare som väl också gör sig bättre centralt än på kanten där de oftast får spela. Lagets anfallare Jenny Hjohlman (KIF Örebro) och Emma Jansson (KIF Örebro) gör för få mål för att vara alternativ just nu.
Piteå har också många intressanta mittfältare och jag tycker kanske att Nina Jakobsson (Piteå IF) är den utöver Ökvist som ligger närmast landslagsspel, men är kanske inte riktigt där just nu ändå. Elin Bragnum (Piteå) finns ju också om man söker efter vänsterfötter.
Tempest-Marie Norlin (Djurgården) och Mia Jalkerud (Djurgården) gjorde nog ännu starka säsonger förra året och kännas kanske inte riktigt aktuella för landslagsspel just nu.
19 svar till “Landslagsinventering 2017: Yttermittfältare & anfallare”
Utan att ha speciell koll på spelarna kan jag också tänka mig som du skrivet att Jessica Samuelsson och Anna Oscarsson skulle bli en stark kant. Ett tips till Peter Gerhardsson ? Intressant att se hans uttagning som kommer väl snart.
28:e augusti kommer hans första trupputtagning.
Saknar ett gäng spelare. Inte för att jag skulle ta ut henne just nu, men Freja Hellenberg fick förtroende av Pia och kanske iaf ska stå med på listan. Mimmi Löfwenius är en annan som kanske skulle vara aktuell efter hennes frånvaro och i storform var hon ju ett namn för VM-truppen enligt samma Pia. Det var även Carola Söberg och mig vetligen har hon inte helt slutat i landslaget och trots åldern tycker jag hon är en högklassig målvakt som i mångt och mycket räddat KIF iår. Slutligen har du troligtvis missat Emma Lundh, som enligt tränare Mårtensson var en världsklasspelare och som nu är tillbaks i speldugligt skick. Han jämförde henne ju med Sjögran och kommer bli intressant att följa, också en spelare som sticker ut!
Jag kan hålla med om att Lundh kan bli aktuell igen om hon kommer tillbaka i toppslag. Övriga ser jag inte som särskilt aktuella. Lite för tuff konkurrens för Hellenberg och på målvaktssidan hade jag satsat på de yngre. Löfwenius var gravid det sista jag hörde, vet inte om hon är tillbaka på planen ens.
Fin översikt. Bra skrivet, bra prioriterat. För mig är Blackstenius klar nummer ett och den man bör satsa på som central anfallare (striker), alla dagar i veckan och hela året runt. Som du skriver är hon redan prövad mot bästa internationella motstånd: hon ryckte från Saurbrunn, den amerikanska tokhyllade spelaren, i OS och gjorde mål på kanske världens bästa landslag; utan henne inget OS-silver; hon spelade hem och bar Sverige till mästerskapsguld i U19-EM, i stort på egen hand.
Sådana spelare satsar en sund landslagsledning ALLT på. Hon är dock inte helt färdigutvecklad och har inte nått sin högsta potential. Det är en spelare som behöver uppslutning och förtroende – det är hon som ska spelas fram till mål, ingen annan; hon är en målskytt, en avslutare, inte spelfördelare. Ge henne rätt roll och förtroende och nationen har en världsspelare, nu och för framtiden. Det som oroar är mindre speltid i Montpellier. Kanske borde hon flytta hem till Linköping, ett eller ett par år, för att bli som allra bäst (beror på hur det går i ligan under kommande säsong).
Så just i det här fallet har inte Schelin något alls att hämta. Rolfö är också en framtidsspelare och bör ingå i en svensk trupp som anfallare. Jag håller också henne som nummer två som anfallare, idag. Hon är välutbildad och kan grunderna i fotboll på sina fem fingrar. Och så måste Banusic givetvis prövas ordentligt och på allvar i ett svenskt landslag.
Frågan är därmed om man inte ska satsa på en annan spelare än Schelin som kantspringare (i ett 4-3-3), någon yngre som kan skolas in och underordna sig Blackstenius (Rolfö/Banusic) i ett nytt sätt att spela.
Därmed sagt att Sverige bör spela ett annat system än 4-4-2. det finns en mängd olika sätt att spela och ställa upp, med ett beaktande av de spelare man har tillgång till, om man inte kör fast i den gamla hierakin med Seger, Fischer, Schelin (som bara måste avlägsnas); om man lämnar svenska dogmer; om man samtalar med klubbarna och skolar in spelare med tydliga roller. Samt om man från början satsar på välutbildade spelare som har tekniken och taktiken.
Mittfältet är annars den svåra nöten att knäcka. Här måste Sverige få in kompetens. Och satsa långsiktigt. En spelare som jag vet har en mycket bra teknik, kreativitet och passningsskicklighet är Irma Helin. Dessvärre har hon just nu skadebekymmer. Sedan tror jag faktiskt att Asllani bör vara ett namn även för framtiden. Exakt i vilken roll, på mittfältet, låter jag vara osagt. Kan hon vara den spelfördelande bollhållaren? Med uppbackning och hjälp?
Det finns en mängd intressanta spelare nämnda i artikeln. Flera av dem som är oprövade, bör givetvis prövas. För olika roller. Här tror jag att man ska våga att bygga nytt från grunden. Satsa på de spelare som har bäst teknik, placering och snabbhet (i tanke och fötter), titta på grundkompetens och ge förtroende. Passninsspelet är a och o.
håller inte med dig angående Blackstenius men hon ska vara med
hennes största nackdel är tekniken, bollbehandling, hon är ganska enkelspårig anfallare som förlitar sig på bara sin styrka men det krävs mycket mer än det..
Tyskland hade ett sådant, för ett antal år sedan, Birgit Prinz heter hon och nu finns ej tendenser att liknande spelare eftersöks
Damfotbollen utvecklas med lavinartad fart och något framtids spelartyp är definitivt inte Stina, men nyttigt kan hon bli..
Befarar att förbundskaptenen inte heller gör det, jag har hört argumentet förut. Och visst finns det ett visst fog, men hon behöver inte vara teknisk i den meningen, som straffområdesspelare. Dessutom är hon definitivt ingen dålig passninsspelare, utan snarare tvärtom, bra i uppbyggnad som target. Och snabb i löpningar och vändningar. Vet inte hur mycket man ska behöva bevisa: meritlistan är blytung för en 21-åring. Det är oerhört viktigt med spelare som kan göra mål i damfotbollen – det tror jag kommer bli än mer eftersökt.
Sveriges klart lysande stjärna sedan 2016.
Spelare12: Problem med att få – mitt mycket viktiga 😉 – inlägg postat…
Är det för långt, eller? Finns det teckebegränsning? Nåväl, det är iaf skickat.
Det kan dröja lite innan det syns. Stäng ner och försök igen om en stund.
o.k.finns där nu.
Filtret har kanske blivit lite för känsligt, har haft ganska stora problem spam-kommentarer tidigare. Jag har nu grävt upp din mycket viktiga kommentar ur papperskorgen.
Hahaha, inte lätt att ansvara för en bloggsida, bäste Spelare12! Man har ju hört talats om ”mundiarré” hos de omåttligt pratglada – finns det något motsvarande kallat ”skrivdiarré”? Känner förstås till begreppet skrivklåda… Hursomhelst, denna sida lever tack vare alla engagerade kommentatorer. GOD bless us all! 🙂
Nu när du gått igenom, listat och motiverat spelare på olika positioner skulle det vara kul att se ditt vässade landslag som du vill se i en startelva, men även vilka du skulle ha på bänken.
Det skulle också vara intressant att se hur mycket det skiljer mot eller liknar Sundhages vanligaste startelvor och Gerhardssons första den 28 augusti. Hur många i din startelva kommer att få spela på samma position som i klubblaget (som ju Gerhardsson har som ambition)?
Det skulle också vara intressant med din totala rankinglista på målvakter, försvarare, mittfältare och anfallare i en enkel sammanställning.
Jag inser förstår att det är att begära (eller snarare önska) mycket, men kul och intressant vore det helt klart.
Hoppsan – läste inte din ingress så väl som jag borde gjort, sorry!
Intressant spelare och i stort håller jag med. Lite förvånad att den självutnämnde LFC-experten Ingmar utan att tveka sätter Blacktenius som given etta för det gör inte jag som sätt henne spela sen hon slog igenom i Damallsvenskan. Min givna etta är istället Banusic framförallt då hon har det som egentligen samtliga övriga konkurrenter saknar vilket är ett utvecklat målsinne och en killerinstinkt i boxen. Hennes fantastiska tillslag som gör varje frispark kring motståndarnas straffområde till en het målchans är pricken över i.
Med det sagt så är Blackstenius lika given tvåa då hon är vår bästa djupledsspelare och OM hon kan jobba på att behålla kylan när lägena dyker upp kommer göra ohyggligt mycket mål i Landslaget. Hon är också stor, stark och sannolikt väldigt jobbig att möta då hon använder fysiken på ett bra sätt.
Som trea säger jag Rolfö mest för att hon som vår överlägset bästa bollmottagare skulle komplettera bollkonstnären Banusic och fartvidundret Blackstenius på ett utmärkt sätt. Då samtliga i min värld gör sig bäst centralt så blir mitt val 4-4-2 där Rolfö får utgå från det centrala mittfältet med den giftigt duon Blackstenius och Banusic framför sig.
”Den självutnämnde LFC-experten” (que? )var väl att ta i, jag är bara specialiserad på LFC, kort och gott (har inte bredden och överblicken på andra lag/spelare, och skriver därför inte speciellt mycket om det – hinner bara se LFC-matcher).
Jag tycker att du är en större expert på LFC. 🙂
Och att det kan finnas flera, dessutom. Både specialister och experter.
Men det är intressant det du skriver om Banusic – har man dessutom sett henne på träning (vilket jag inte gjort ännu) så kanske man får en annan uppfattning. Jag tycker på samma sätt att hon är en fantastisk spelare. Kan ändå tänka mig att hon behöver bevisa sig internationellt, dock. På högsta nivå. Men som sagt, intressant resonemang; du kan mycket väl ha rätt. Och om det stämmer!visar sig stämma, så måste jag ändå säga att Sverige har ett fantastiskt bra anfall inför framtiden.
Bra med förtydligandet – du är inte expert. Om du inte har ambitionen att uppfattas som det får du nog låta bli att skriva som i din kommentar (19 augusti kl 23:54) till artikeln Damallsvenskan omg. 12: ”….eftersom jag är specialist på dem…”. Även att skriva ”specialiserad på” skapar förväntningar om att du kan en hel del om LFC, både fakta och sammanhang. Det har du ännu att bevisa. Om det nu skulle vara så att du ”bara” är LFC-supporter (kanske deltar du i den hejarklack som då och då syns och hörs?) som skriver åsikter ofta och mycket är det väl gott nog. Man behöver inte klä sig i lånta fjädrar – som att kalla sig själv specialist, vilket är snubblande nära begreppet expert.
Jag skulle vilja se ett 4-4-1-1
Samuelsson-Fischer-Sembrant-Ericsson
–Rytting Kaneryd-Asllani-Seger-Rolfö
–Banusic
–Blackstenius
Med Kaneryds extrema teknik till höger och Asslanis och Segers passningsfot så kan Rolfö komma in i straffområdet medans spelets fokus är att lägga boll ute vid Kaneryd och Samuelsson, att ha Blackstenius, Rolfö och Banusic i straffområdet då skulle vara sjukt. Och om man spelar Banusic precis bakom Blackstenius så hon får vända upp mellan mittfält och backarna så blir det farligt varje gång. Banusic har allt en forward behöver förutom snabbheten men det löser hon med teknik, två bra fötter och bra huvudspel. I uppspelen när man jagar mål kan man även lägga Asllani tillsammans med Banusic precis bakom Blackstenius och trycka ner seger precis framför våra backar. Tanken med att använda Rolfö till vänster är ju då för huvudspelet och att hon har en vänsterfot man kan få bra användning för där ute, och att byta plats på Kaneryd och Rolfö skulle funka bra då både vill löpa in i banan en del oxå och kunna avlossa med deras bästa fot.