Linköpings FC besegrade FC Rosengård med 2-0 i finalen av Svenska Cupen 2014/15 idag. Glädjande inför hela 5602 åskådare på Linköping Arena. Femte cuptiteln på fem finaler för Linköping medans Rosengård fortsatt står utan cup-titel på 2000-talet.
Det var en ganska jämn och underhållande första halvlek med stundtals böljande spel. Ändå hade Linköping ett litet övertag och bjöd stundtals på riktigt fint anfallsspel. Stina Blackstenius har konserverat VM-formen och satte Emma Berglund på svåra prov med sina kraftfulla löpningar. Stina Blackstenius gav också Linköping ledningen med 1-0 (43′) på just en sådan
I andra halvlek var det mer kontrollerat spel av Linköping som lät Rosengård rulla boll i backlinjen utan att egentligen lomma någonstans. Vid några tillfällen kom Marta igenom men man lyckades ändå reda ut det.
Ett skadedrabbat Rosengård kom till start utan bl.a. Ramona Bachmann och Sara Björk Gunnarsdóttir. När sedan även Marta tvingades utgå fick man aldrig något riktigt tryck på hemmalaget i slutet av matchen i jakt på kvittering. Istället kunde inhopparen Vera Diatel säkra segern när hon kom helt fri med Musovic och satte 2-0 (87′)
Matchens 3 främsta
Många Linköpingsspelare som var bra denna dag med bl.a. mycket stabilt kollektivt försvarsspel av försvar och mittfält. Men tre andra spelare stack ut lite extra för mig i denna trium
1. Pernille Harder (Linköpings FC) – Harder närmar sig den absoluta toppformen igen och hade en hel del härliga sekvenser med sin fina teknik under matchen. Assist till båda målen.
2. Katie Fraine (Linköpings FC) – Säker i målet hela matchen och alert med flera fina utrusningar och även ett par riktigt vassa räddningar.
3.Stina Blackstenius (Linköpings FC) – Det var nästan så att man kunde tro att man tttade på en repris av F19-EM-finalen i första halvlek när Stina Blackstenius dominerade i matchen.
Startelvorna i finalen
Linköpings FC: Fraine – Krantz, Rohlin, Ericsson, Samuelsson – Minde, Neto, Gajhede, Almqvist – Harder, Blackstenius.
FC Rosengård: Musovic -Nilsson, Ilestedt, Berglund, Røddik Hansen – Riley, Wieder, van de Ven, Sjögran – Andonova, Marta.
3 svar till “Linköping cupmästare igen”
Välförtjänt seger för Linköping. som var det något bättre laget över 90 minuter. Första halvlek var underhållande. Men den stora underhållningen kom i halvtid när Sundhage intervjuades av Mats Nyström och Frida Östberg.
Var det någon som egentligen förstod vad Sundhage sa och menade?
Mer än att landslaget skulle strunta i försvarsspelet framöver och enbart satsa på anfallsspel..!
”Anfall är bästa försvar!” Sa Sundhage.
Sundhage sa även något om att man var ”nära” att gå vidare i VM och hade hon tränat anfallsspel under träningsveckorna i Kanada hade man kunnat gå långt. Hmmm…..
Några frågor efter söndagens Sundhage-show:
1) Fotboll handlar väl inte enbart om försvar och/eller anfall, det gäller väl att få samtliga lagdelar att samarbeta över hela planen?
2) Har Sundhage kunskaper nog att leda ett svenskt landslag?
3) Har svensk fotboll råd med en FK som inte visar respekt för klubbarnas arbete?
4) Har svensk fotboll råd med en FK som inte kan samarbeta med svensk och utländsk media, vilket visade sig tydligt under VM?
5 Har svensk fotboll råd med en FK som fört damfotbollens utveckling bakåt och inte lyckats forma ett fungerande landslag under tre år?
6) Vilka krav ställer SvFF på damernas FK och när kommer analysen från VM?
Fotbolls-vänner; tiden går fort.
Ja det var kanske inte riktigt vad man ville höra. Jag hade väl hoppats på kanske något i stil med…”Vi ska ha världens bästa kollektiva försvarsspel och utnyttja vår fantastiska speed i offensiven och förfina vårt omställningsspel och på så sätt kunna utmana världens främsta nationer. Dessutom matcha in de talanger som visar fin form i Damallsvenskan.”
Å andra sidan har nu förbundsledningen valt att ge Pia Sundhage fortsatt förtroende och då måste hon ju använda den fotbollsfilosofi hon tror på annars kommer det ju ändå inte bli bra. Det blir vinna eller försvinna i OS-kvalet för hennes del tycker jag.
Håller helt med Svenneberka om att underhållningen i halvtid var högoktanig. Sundhage brukar i vanliga fall vara hyfsat strukturerad men här framstod hon tyvärr som något av damfotbollens ’Bagdad-Bob’ och blev totalt manglad av de ändå alltför ’snälla’ Nyström och Östberg.
Där Frida Östberg är helt rätt inne på att vi måste hitta tillbaka till den svenska tryggheten med ett starkt försvarsspel som utgångspunkt så lever Sundhage i en fantasivärld där hon tror sig ha tillgång till samma världsspelare hon hade i USA vilket ju tyvärr inte är fallet.
Jag vet att detta är att svära i kyrkan men för Damlandslagets bästa vore det bra om vi INTE gick vidare till OS utan istället helst slutar sist i kvalet. Då måste t o m Förbundet eller helt Sundhage själv inse att vägens ände är nådd och att det är dags att släppa in framtiden i Landslaget både på ledarsidan och spelarsidan.
Kul att höra att hon lyfte Stina Blackstenius men man har ju hört det förut, att hon eller Pauline Hammarlund (den mest formstarka forwarden i Damallsvenskan) skulle få chansen i Landslaget under Sundhages ledning känns minst sagt avlägset.