Här kommer lite tankar om OS-turneringen och min OS-elva.

Tyskland tog sitt första OS-guld när Sverige besegrades i finalen. Detta trots att man inte haft någon särskilt imponerande turnering men lyckats hanka sig fram till finalen.

Melanie Behringer vann något överraskande skytteligan och även om hon inte var särskilt framträdande i finalen så var det i mångt och mycket hon som ledde sitt lag dit. Väl framme i finalen klev Dzsenifer Marozsan fram och efter en ganska blek turnering avgjorde hon turneringen.

Kanada var precis som i OS i London turneringens stora utropstecken. Den gången skördade man framgång på fysik och vilja. Den här gången visade man upp ett härligt energiskt och fint spel där de unga laget imponerade med fin teknik och passningsspel. Så som Pia Sundhage önskar att hon kunde få sitt Sverige att spela.

Många kanadensiskor har vari bra i turneringen men snabba vänsterbacken Ashley Lawrence och 18-åriga mittfältaren Jessie Fleming har imponerat mest på mig. Ytterligare en nykomling i det kanadensiska laget, Janine Beckie, är en av få anfallare som levererat och i brist på alternaativ tar hon också plats i OS-elvan.

Brasilien inledde turneringen starkt med solklara segrar över både Kina och Sverige. Då var jag ganska säker på att Brasilien skulle ta sig till final .En enorm måltorka följde dock för laget som inte fick hål på varken Sydafrika, Australien eller Sverige under ordinarie tid i de kommande matcherna. Skadorna på Christiane och Fabiana kan ha del i förklaringen.

Formiga har deltagit i samtliga OS-turneringar sedan fotbollen kom med på OS-programmet 1996, en fantastisk bedrift bara det. Marta var fantastiskt bra inledningsvis med motståndarna fick bättre grepp om henne i slutspelet även om hon också där var lagets främsta hot..

Fleralag var besvikelser under OS, inte minst Frankrike som åter visade att man saknar offensiv spets för att nå långt i en turnering. Lagets mittbackar Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy är de enda som jag tycker gör en riktigt bra turnering.  De är fortsatt unga och kommer vara ett av världens bästa mittbackspar under många år framöver. Renard var också lagets enda riktiga hot i offensiven.

USA gör sitt sämsta mästerskap någonsin när man åker ut i kvartsfinalen mot Sverige som blivit lite av ett spöke för laget på senare år. USA kommer dock förstås komma tillbaka, man har ju en uppsjö av starka spelare. Unga Mallory Pugh imponerade i sin mästerskapsdebut och har säkerligen många OS framför sig. Tobin Heath är dock spelaren som jag tycker har varit genomgående bäst i laget. Carli Lloyd blixtrade till av och till och var inte långt ifrån att ta sitt lag vidare igen.

Australien har varit lite upp och ner i turnering precis som man brukar vara. Höga toppar och djupa dalar men ändå stundtals riktigt spel och ytterligare ett lag för Sverige att se lite närmre på vad gäller anfallsspelet. Samantha Kerr och Caitlin Foord är spelarna som gjorde störst intryck på mig.

---

För svensk del blev det ju en något oväntad succé tillslut. Sverige lyckas alltså ta ett fantastiskt OS-silver i en turnering där man blir grupptrea, åker på sin största förlust genom tiderna och knappt har något offensivt spel alls. Det är ganska imponerande.

Vid hade ju också betydligt tuffare väg till final den här gången jämfört med i VM 2003 då det ju senast blev silver i ett globalt mästerskap. Det mest förvånande för svensk del var att Pia Sundhage övergav sin offensiva taktik efter det stora nederlaget mot Brasilien och tog en cyniskt defensiv väg till final, det enda rätta valet.

Pia Sundhage kan sannolikt få förtroendet att fortsätta även över EM i Holland nästa år om hon vill. Personligen tycker jag kanske ett det vore ett bra läge att låta annan ta vid även om Pia Sundhage nu äntligen fått lite ordning på defensiven. För det är ju helt uppenbart att man behöver få in lite nya tankar och tydligare direktiv för att få igång det offensiva spelet.

Ett svenskt landslag ska inte behöve skicka hälften av alla offensiva passningar ut över sidlinjen och behöver uppenbarligen lite tydligare linjer att jobba efter. Sundhages envisa satsande på spelare som inte levererar mål

De svenska spelarinsatserna har varit varierande.

Fridolina Rolfö var ett av få glädjeämnen under gruppspelet, ja nästan det enda. Hon fungerade bra som target och var också den enda som hittade rätt med passningarna i offensiven. Dock så var hon nästan aldrig riktigt het framför mål.

Sofia Jakobsson inledde piggt i första matchen och har som vanligt jobbat hårt i turneringen. Tyvärr har hon ävern fortsatt att få ut väldigt lite av sitt spel. Olivia Schough har haft ett lite liknade OS som Jakobsson, Hade lägena i finalen men brände dem. Båda har en framtid i landslaget men bör inte vara förstavalen om de inte visar vassare form än spelare som exempelvis Blackstenius, Rolfö och Rubensson.

Kosovare Asllani fick ut ganska lite av sitt spel i gruppspelet men var en av de bästa i Sverige i finalen innan hon blev utbytt. Lite onödigt slarv vid flera fasta situationer i turneringen. Hennes bollsäkerhet och framspelningar behövs dock även i framtiden i landslaget.

Lotta Schelin jobbade stenhårt i defensiven turneringen igenom och kändes alltid farlig när hon kom i närheten av motståndarmålet även om det var ganska sällan. Blicken för spelet saknades dock lite när hon vid några tillfällen borde fått fram bollen till fria lagkamrater.

Utmärkt mästerskapsdebut i seniorsammanhang för Stina Blackstenius som inte visade några nerver. Körde bara på och visade styrka i duellerna, inte minst mot starka amerikanskor. Två mål och en lysande framtid i landslagsdressen.

Caroline Seger har många löpmeter efter den här turneringen. Har varit väldigt främst i defensiven men även försökt fylla på offensivt. Enda kritiken jag har är att hon tappat bollen onödigt och bjudit på farliga omställningar vbid några tillfällen.

Lisa Dahlkvist växte in i turneringen och var som bäst i de tre slutspelsmatcherna och avgjorde ju iskallt två straffläggningar med sista straffen. Emilia Appelkvist startade och gjorde en helgjuten arbetsinsats mot USA.

Elin Rubensson hade det tufft i finalen men gör ändå en bra turnering men tanke på att hon fått den otacksamma rollen att flyttas runt på flera positioner. Bör ha en offensivare roll i landslaget i framtiden där man bättre kan utnyttja hennes vilja och kunskap till offensiva genombrott.

Nilla Fischer gör ett bra OS och spelade uppoffrande och rejält genom hela turneringen. Forcerade in Sveriges segermål mot Sydafrika och räddade oss från ett fiasko. Linda Sembrant var genomgående en av de bättre Sverige även om hon såg lite darrig urt i finalen och gjorde det olyckliga själmålet.

Jessica Samuelsson var en av turneringens bästa högerbackar, åtminstone om man ser till det defensiva spelet. Var också bäst av ytterbackarna på att fylla på i offensiven även om resultatet där sällan ledde någonstans.

Magdalena Ericsson fick klart mindre speltid än jag hade trott och hade inte alls den presicion i sin vänsterfot som vi blivit vana vid. Jonna Andersson spelade en halvlek och gör en ok insats men behöver ta för sig lite mer.

Hedvig Lindahl gör sin bästa turnering i karriären och hade förstås stor i Sveriges finalplats med sina straffräddningar. Bortsett ett par kommunikationsmissar och en lite darrig final gör hon en mycket stark och stabil insats.