Anfallaren Susan Varli väljer tråkigt nog att sluta med fotbollen redan vid 22 års ålder. Susan Varli imponerade på mig under hösten 2012 i Djurgården där hon visade hög klass och då även välförtjänt fick debutera i U23-landslaget. Fler landslagsuppdrag blev det inte och under 2013 spelade hon med Hammarby i Elitettan. Nu väljer hon alltså att lägga skorna på hyllan. Stort missnöje med svensk damfotboll i allmänhet, både på landslagsnivå och klubbnivå gjorde att hon fick nog. I Länstidningen ger hon sin syn på problemen som uppstår för den som sticker ut och hon riktar hård kritik mot hur spelare likformas eller stöts ut inom damfotbollen.
2 svar till “Susan Varli slutar”
Vill inte kommentera ett enskilt fall – som politiker och makthavare brukar säga i kontroversiella sammanhang och i detta ”Varligate” står ju ord mot ord, som det ofta brukar vara. Något måste ha hänt under ett telefonsamtal, men tyvärr finns ingenting bandat (möjligen vet någon tjuvlyssnande underrättelsetjänst här hemma eller utomlands) av vad som avhandlades mellan spelare och förbundskapten. Vem som är den mest skyldige eller döljer sanningen bäst i dramat är omöjligt att avgöra. Att framträda i media med sina påståenden utan att darra på rösten eller blinka ger dock stor trovärdighet.
En annan aspekt på det hela är förstås att det inom idrotten – och inte minst fotbollen – finns individer som ser sig själva som en gudsgåva till fotbollsvärlden och mänskligheten. Då är det naturligtvis lätt att bli frustrerad när allt inte går enligt ritningarna.
Det jag kan konstatera utan att dra några förhastade slutsatser i ”Varligate” är att svensk damfotboll har problem när det kommer till att hantera spelare som går utanför mallen och att man till skillnad från herrfotbollen är direkt usla vad gäller representation av svenska spelare med utländsk bakgrund i såväl klubb- som landslag.
En del vill ju säkert peka på Kosovare Asllani för att bevisa att Varli och andra spelare som sagt sig bli negativt behandlade p g a sin personlighet eller bakgrund snackar skit men då ska man ju beakta att Asllani i början av sin karriär fick oerhörd kritik för sin ”kaxighet” och att det var först sedan hon filat bort denna och ”rättat in sig i ledet” som hon var välkommen i Damlandslaget.
För mig som fick se Asllani slå igenom i LFC så tycker jag mig se att hon nu inte bara är försiktigare utanför planen utan också spelar med större säkerhetsmarginal på den, s k hängslen och livrem, och därför blir mer begränsad på planen än under tiden i LFC när hon utmanade på ett helt annat sätt i en mot en situationer och inte såg lika rädd ut att misslyckas nån gång ibland.
Återigen utan att specifikt peka på Varligate så menar jag att svensk damfotboll måste bli modigare i att låta spelare som besitter teknisk skicklighet få utrymme att faktiskt göra misstag ibland utan att bli straffade för det därför att annars kommer vi snart bli ifrånsprungna internationellt på samma sätt som vi blivit på herrsidan.