Sverige – Japan 3-0


Sverige besegrade Japan med klara 3-0 i dagens OS-genrep. Ett mycket bra resultat mot ett lag som vi brukar ha stora problem mot.

Sverige inledde första halvlek piggt och med mycket energi och kom till ett par halvchanser. Efter en kvart tog dock Japan över allt mer och dominerade sedan nästan helt resten av halvleken med fint passningsspel. Saki Kumagai dominerade på mittfältet och Saori Ariyoshi var glödhet på högerkanten. Så många heta chanserr ledde dock inte spelövertaget till.

Sverige spelade 4-5-1 i försvar med ett väldigt rakt mittfält. Det kändes som man ibland lämnade en väl tydlig yta mellan försvar och mittfält men det straffade sig inte denna gång i alla fall. Anfallen blev väl korta och stressade och med väldigt lite folk i offensivt straffområde.

Sverige gjorde fyra byten i halvtid när Asllani, Ericsson, Schelin och Berglund kom in för Samuelsson, Andersson, Blackstenius och Sembrant. Precis som i första halvlek startade Sverige piggt men den här gången släppte man inte ifrån sig initiativet och fick till ett klart bättre anfallsspel.

Jag tycker att hon gjorde det redan i föregående matcher men nu har åtminstone Kosovare Asllani definitivt spelat in sig i startelvan. Två riktigt fina assist till 1-0 (Lotta Schelin satte det snabbt och distinkt med högern) och 2-0 (Fridolina Rolfö säkert i bortre). Asllani behövs på planen för Sveriges anfallsspel oavsett motstånd, så är det bara.

Fridolina Rolfö fick spela hela matchen och gjorde det mestadels riktigt bra. En och annan dålig mottagning men på det stora hela stark som target. Målskytt och snygg assist till 3-0 (Olivia Schough satte det säkert)

Piggt inhopp av Lotta Schelin trots förkylning och en hostpaus vid sidlinjen. Jobbade bra defensivt och kändes het i offensiven, distinkt skott i mål. Ser gärna Rolfö och Schelin på planen samtidigt och en del positionsbyten dem emellan under matcherna framöver.

Av övriga anfallare så tycker jag att Sofia Jakobsson inledde piggt med bra beslut i offensiven men krånglade sedan till det allt mer och tog lite för god tid på sig. Stina Blackstenius ovanligt osynlig men fick inte heller särskilt många bra bollar att jobba med.

Olivia Schough var också osynlig i långa stunder under sitt inhopp i andra halvlek men visade kvalitet i samband med två av målen. Det här bör kunna ge henne lite mer självförtroende så att hon hittar tillbaka till höstens superform.

Mittbackarna Nilla Fischer och Linda Sembrant såg ganska stabila ut men allra bäst av mittbackarna var kanske Emma Berglund med en stark andra halvlek. Japan var dock ännu mer uddlösa i andra halvlek än i första.

Ytterbackarna Jessica Samuelsson och Jonna Andersson var stabila även de men utan att riktigt imponera. Föredrar nog ändå Magdalena Ericssons lite aggressivare spel som vänsterback. Elin Rubensson fick inte riktigt till det i den offensiva mittfältsrollen men skötte sig ganska bra som högerback i andra halvlek.

Lisa Dahlkvist blandade och gav lite i passningsspelet men både hon och Caroline Seger känns stabila i defensiven. Seger var ovanligt osynlig offensivt i denna match men så gick det nog åt mycket energi i defensiven när Sverige var rejält tillbakatryckt större delen av första halvlek. Emilia Appelqvist fick också lite speltid i andra halvlek.

Sammantaget ett mycket bra genrep även om passningsspelet fortsatt kan bli klart bättre. Med 3-0 mot Japan får man ändå vara riktigt nöjd särskilt om det här ska ha varit ett riktigt nertränat Sverige.

Höjdpunkter:

sve_jap2Baserat på dagens insats skulle jag nog säga att det här är den hetaste startelvan i dagsläget.

Rolfö och Schelin känns ganska givna i anfallet och Schough levererade bättre än Jakobsson och Blackstenius denna gång.

Mittfältet känns givet med Seger, Dahlkvist och Asllani.

Ericsson och Samuelsson känns som de säkraste ytterbacksalternativen, de har hög lägstanivå. Ser gärna en snabb Berglund bredvid Sembrant eller Fischer.

Nämnde inte Lindahl tidigare men hon gjorde en stabil målvaktsinsats men sattes inte på så svåra prov.

 

 


5 svar till “Sverige – Japan 3-0”

  1. Tittar man bara på resultatet måste detta vara Sveriges mest imponerande insats på länge, åtminstone sedan 4-2 mot Tyskland i Algarve i fjol. Dock var spelet inte så lysande som resultatet. Tycker att Japans farligaste lägen kom när Fischer respektive Rubensson gick bort sig lite två gånger var. Fischer i första halvleken först genom att upphäva offsiden, sen genom att missa en chansbrytning. Rubensson i andra halvleken då hon inte höll försvarslinjen vid två tillfällen. Fischers missar var i pressade lägen och således förståeliga, men Rubensson såg mest slarvig ut, så jag håller inte med om att hon gjorde det bra som högerback, åtminstone inte defensivt.

    Första målet var matchens enda riktigt snygga anfall rakt igenom. Press från Schough och Seger gjorde att Ericsson kunde vinna boll. Seger klackade till Asllani som fick ut bollen till Schough på kanten som tog sig fram, slog en yttersida tillbaka till Asllani som på ett tillslag passade Schelin, som vände bort sin försvarare och läckert sköt in bollen i mål som om det vore 2013. Ett riktigt snyggt mönsteranfall. Ingen slump att det uppstod när Asllani var på plan, som jag ser det Sveriges absolut viktigaste spelare offensivt. De andra målen var mer slumpmässiga och uppkom på grund av att Japans försvarare var ruskigt trötta och inte orkade hålla Rolfö respektive Schough bakom sig.

    Dahlkvist och Seger känns stabila, precis som hela det Svenska försvaret i stort, speciellt om man jämför med inför VM då det var katastrofalt illa. Tror därför Sverige har hyggliga chanser att ta sig till semi, med tanke på den relativt gynnsamma lottningen. Vinner man gruppen väntar en grupptrea i kvarten, blir man tvåa blir det antagligen Australien. Nu är det mindre än två veckor kvar tills det drar igång! Ska bli spännande!

  2. Starkt resultat. Ska vi vara ärliga kanske Japan spelmässigt var bättre, men de hade ju fasligt svårt att komma till avslut.

    Och Kosse! Den enda svenska spelaren som slog offensiva passningar som hamnade rätt!

  3. Resultatet var bättre än spelet. Det kunde lika gärna slutat 0-0. Asllani och Schelin lyckades efter en stund förändra anfallsdynamiken. Om Sverige var ”nedtränat” så var det knappast heller det bästa Japan vi sett. Om ”slutelvan” efter sex byten var bättre än startelvan – vad tänker Sundhage då? Rolfö tackade för speltiden och bör nu finnas i en startelva.

  4. Bra att hon har lite alternativ att välja mellan, går vi långt lär det ju krävas… Med spelare som Appelqvist, Berglund, Andersson, Rubensson på bänken kan man ju vara flexibla vad det gäller startelvan, det kommer nog också växlas på forwardspositionen där Blackstenius är ett riktigt vasst kort! En synpunkt på din annars klockrena elva är att det kanske blir svårt att rubba det mittbackspar Pia redan satt, man sen har man ju en alldeles utomordentligt bra ersättare i Berglund, som säker kommer få spela nån match!?

  5. Håller i stort med om din startelva på samtliga positioner, tycker också att motiveringarna kändes bra. Sen måste jag ju hålla med The Observer om att det är lite märkligt att elvan man avslutade med var så mycket bättre än den man började med. Det naturliga borde vara att göra tvärtom och börja med bästa tänkbara lag.

    När det gäller Stina Blackstenius så är det uppenbart att hon ska vara inhoppare, hennes spetskompetens är att utnyttja de luckor som uppstår när motståndarna börjar bli trötta och således har hon det svårare i början av matcherna när det bjuds på färre lägen att ställa om.

    Berglund gjorde ett bra inhopp och för mig vore det optimala att köra henne och Sembrant tillsammans då Fischer såg riktigt seg ut i spelet och ju faktiskt bjöd på en del farligheter med allt för chansartat spel. Visst är hon ett hot offensivt på fasta situationer men både Sembrant och Berglund kan där också.

    Dahlqvist var rätt svag i passningsspelet, blir det inte bättre framöver ser jag gärna att Appelqvist får chansen istället då hon känns skickligare med boll om än lite lättare i närkampsspelet.

    Mest positivt var helt klart det stabila försvarsspelet och bäst individuellt var Rolfö och Asllani som jag tyckte dominerade i anfallsspelet. Båda de två måste ha stärkt sina chanser rejält att vara förstavalen när OS drar igång.