En match (Piteå-Sunnanå) återstår visserligen av vårsäsongen, men den kommer inte att ändra uppfattningen om vilka som har varit vårens främsta spelare. Här kommer en summering av de spelare som jag tycker har imponerat mest under våren.
Många målvakter har varit bra under våren. Valet föll till slut ändå på Minna Meriluoto (Jitex BK) som i flera matcher hållit sitt lag kvar i matchen när spelet inte har fungerat.
I backlinjen återfinns tre spelare som läser spelet mycket bra, är lugna med bollen och har stått i vägen för det mesta. Faith Ikidi (Piteå IF) fullkomligt given efter en alldeles utmärkt vår där hon har imponerat gång på gång. Utan henne hade Piteås situation varit långt värre än den nu är. En annan spelare som imponerat stort under våren är Maija Saari (Mallbackens IF) som dock tyvärr fick ett dystert slut på den med en korsbandsskada. Hon har varit lugn, stabil och säker när trycket varit som störst mot nykomlingens mål. KIF Örebros backlinje har varit mycket stabil hela våren och inte minst Marina Pettersson-Engström (KIF Örebro) har varit riktigt bra. Det gav välförtjänt en chans att visa upp sig på Sundhages landslagssamling.
På mittfältet har det varit hård konkurrens med många bra spelare. Caroline Seger (Tyresö FF) har följt upp en lysande höstsäsong med att göra en strålande vår i klubblaget men även till stora delar i landslaget. Lugn och trygg med bollen och många briljanta passningar som borde gett fler assist. Ska man önska något mer så är det fler mål från hennes sida. Bäst i Göteborg under våren tycker jag att Anita Asante (Kopparbergs/Göteborg FC) har varit. Gör aldrig en dålig match och alltid mycket delaktig i både offensiven och defensiven.
En av vårens absolut bästa spelare har varit Pernille Harder (Linköpings FC). Hon har på egen hand avgjort ett antal matcher för sitt lag. Otroligt viktig för lagets offensiva spel och en stor anledning till att Linköping avslutar våren som trea i tabellen. Mycket viktig för Tyresö är som vanligt Marta (Tyresö FF). Hon har under våren haft betydligt bättre målutdelning än förra året och fortsätter samtidigt att leverera assist. Flest mål och assist hos serietvåan gör Anja Mittag (LdB FC Malmö) som kanske inte haft riktigt samma målutdelning som förra året men ändå gjort en riktigt bra vår.
Skytteligaledaren Christen Press (Tyresö FF) platsar förstås i 11:an. Har sällan lyst i hela matcher men dyker alltid upp och gör mål. Låga odds på att hon seglar iväg till skytteligatiteln i år. En stor del av Göteborgs anfallsspel har Jodie Taylor (Kopparbergs/Göteborg FC) stått för. En mycket stark debutvår i Damallsvenskan har gett en andraplats i skytteligan. Hon har på ett imponerande sätt nästan exakt tagit över Christen Press roll i laget.
Bänken (de som också har imponerat och var närmast 11:an)
På målvaktssidan tycker jag att Stephanie Labbé (KIF Örebro) har sett vassare ut än på mycket länge. Dags för kanadensiska landslaget igen kanske? Nilla Fischer (Linköpings FC) har växt in i mittbacksrollen på ett imponerande sätt och genomgående varit mycket bra under säsongen.
Rita Chikwelu (Umeå IK) har gjort en strålande vår som ny lagkapten är mycket viktig för lagets spel både offensivt och defensivt. Förutom Chikwelu har Alexandra Nilsson (Umeå IK) imponerat i backlinjen och tagit stort ansvar i Emma Berglunds frånvaro. En spelare som alltid gör allt för laget och aldrig en dålig match. Sara Björk Gunnarsdóttir (LdB FC Malmö) hade lite skadebekymmer i inledningen men har växt och växt därefter. Gör en hel del mål från sin mittfältsposition.
En som säkerligen hade varit med i 11:an om hon inte hade missat halva våren p.g.a. skada är Sarah Michael (KIF Örebro) som var fullkomligt lysande i säsongsinledningen. Hon förtjänar åtminstone en plats på bänken. Kirsten van de Ven (Tyresö FF) har fått ut väldigt mycket på relativt lite speltid. Lite skadad i säsongsinledningen men det hindrade henne inte och hon har leverarat mål på löpande band och är med i skytteligatoppen.
Fler som förtjänar ett omnämnande:
En som dominerade under sitt debutår förra året var Verónica Boquete (Tyresö FF). Även i år har hon stundtals glänst men kanske inte riktigt varit lika dominant. I lagets försvar har Johanna Frisk och Line Røddik Hansen varit mycket stabila.
Ramona Bachmann (LdB FC Malmö), som gjorde en fantastisk höst förra året, har varit het men haft lite för dålig poängutdelning. Katrine Veje, Katrin Schmidt och Ali Riley har också varit bra i Malmö och även Elin Rubensson har stundtals imponerat. I Göteborg har även Stina Segerström gjort en bra vår och även Marie Hammarström och Marlene Sjöberg har varit riktigt bra i vissa matcher.
Umeå IK har stundtals spelat mycket fin fotboll under säsongen. I anfallet har unga Lina Hurtig gjort det mycket bra och även Jenny Hjohlmann, som dock haft lite för dåligt målsnitt. På mittfältet har nu skadade Hanna Folkesson gjort ett stort jobb. Även i överraskningslaget KIF Örebro är det många som har lyft sig i år bl.a. Elin Magnusson som har tagit stort ansvar för laget och blivit lite av assistdrottning i år.
Svenska landslagsmålvakterna Kristin Hammarström (Kopparbergs/Göteborg FC) och Sofia Lundgren (Linköpings FC) har också varit mycket stabila hela våren. På målvaktssidan har också Katie Fraine (Mallbackens IF) har gjort en och annan stormatch för nykomlingen.
Kristianstad har haft en tung vår men framförallt två spelare har utmärkt sig. Det är Marija Banušić som, sin unga ålder och ny klubbmiljö till trots, har gjort väldigt mycket bra under våren. Margrét Lára Viðarsdóttir har leverarat i sin comeback och rusat uppför skytteligalistan på slutet. Precis som Kristianstad så har Piteå IF haft en tung vår men förutom Ikidi så har även Clara Markstedt imponerat. Hon har dock fått alldeles för lite utdelning för sitt mycket ambitiösa jobb. Även Vittsjö hade det länge lite småtungt men Kendall Fletcher i försvaret och Kirsty Yallop på mittfältet har leverarat när anfallarna inte riktigt fått fart på målskyttet.
Linköping har varit lite av vårens utropstecken och förutom Harder så har även Renée Slegers gått från klarhet till klarhet och varit mycket viktig för laget både offensivt och defensivt. I backlinjen är det inte bara Fischer som varit bra utan även Charlotte Rohlin, Jessica Samuelsson och Magdalena Ericsson. På slutet har försvaret varit mycket svårt att tränga igenom.
2 svar till “Vårens 11:a”
Intressant att LFC som serietrea bara har en spelare som platsar i en startelva men samtidigt visar det ju att lagets styrka är just att man är ett LAG. Sofia Lundgren var för övrigt inne på samma linje när hon i en intervju på LFC-TV efter matchen mot Umeå fick en fråga om vad som är skillnaden på årets LFC jämfört med fjolårets.
Lundgren svarade då uppfriskande uppriktigt att man jobbar tillsammans som ett lag i år och att man inte gnäller på varandra vid felpass. Det intressanta här är att hon bekräftar den bild jag och de flesta övriga LFC-supporters har haft om fjolåret, nämligen att det fanns vissa spänningar i laget och att man drog åt olika håll. Det otydliga ledarskapet under första halvan av den säsongen var ju inte direkt positivt heller och Martin Sjögren verkar ha gjort ett jättejobb i klubben.
Det känns som att fjolårets trupp till stor del bestod av spelare som bara spelade här för att LFC erbjöd mest pengar. I år är det spelare som faktiskt vill spela här, östgötska talanger som vill representera regionens bästa lag, och det känns mycket bättre. Förutom de spelare du nämnt så vill jag lyfta fram Emma Lennartsson som gick direkt från IFK Norrköping i Div. 1 till en gjuten startplats i ett Damallsvenskt topplag. Detta är mycket imponerande och nu vill LFC förlänga det kontrakt hon hade över vårsäsongen, riktigt roligt.
Håller med om Lennartsson, verkligen en positiv överraskning.