Årets målvakt: Kristin Hammarström (Kopparbergs/Göteborg FC), Þóra Helgadóttir (LdB FC Malmö), Malin Reuterwall (Umeå IK)
En av kvällens mest självklara vinnare.
Årets back: Nilla Fischer (Linköpings FC/VfL Wolfsburg), Faith Ikidi (Piteå IF), Jessica Samuelsson (Linköpings FC)
Jag tycker Faith Ikidi har varit bäst sett över en hel säsong men gör man ett EM som Nilla Fischer så smäller det förstås oerhört högt.
Årets mittfältare: Ramona Bachmann (LdB FC Malmö), Sara Björk Gunnarsdóttir (LdB FC Malmö), Caroline Seger (Tyresö FF)
Årets mest givna vinnare
Årets forward: Christen Press (Tyresö FF), Lotta Schelin (Olympique Lyonnais), Marta Vieira da Silva (Tyresö FF) Skyttedrottning i EM och i den franska ligan, då ska man förstås bli årets forward.
Damallsvenskans mest värdefulla spelare: Ramona Bachmann (LdB FC Malmö), Christen Press (Tyresö FF), Marta Vieira da Silva (Tyresö FF)
Delades ut redan i Nyhetsmorgon. Väldigt synd, jag tycker att det borde föras fram som ett av de absolut finaste priserna på galan utöver Diamantbollen. Men det var också den kategori där nomineringarna kändes mest tveksamma med tanke på att man inte hade med spelare som Pernille Harder och Faith Ikidi som har personifierat titeln MVP i sina lag i år. I vilket fall som helst är Ramona Bachmann en mycket värdig vinnare efter sin fantastiska säsong.
Årets genombrott: Stina Blackstenius (Linköpings FC), Jessica Samuelsson (Linköpings FC), Julia Wahlberg (Jitex BK)
Genombrott i landslaget kanske trots allt smäller högre än ett genombrott i Damallsvenskan som de andra två var nominerade för.
Årets tränare: Jonas Eidevall (LdB FC Malmö), Rickard Nilsson (KIF Örebro DFF), Martin Sjögren (Linköpings FC)
Guldtränare brukar vinna och så även i år.
Diamantbollen: Lotta Schelin eller Nilla Fischer, det är frågan.
Båda var mycket bra i EM men Schelin har ändå haft en starkare klubbsäsong så priset känns ändå helt korrekt.
Lite mer tankar om nomineringarna i inlägget: Nominerade till Fotbollsgalan 2013
Ett svar till “Vinnarna på Fotbollsgalan 2013”
MVP-priset kan de ju lägga ner till nästa år då juryn uppenbart missuppfattat vad ’MVP’ egentligen betyder. Samma sak med tränarpriset som ju ges till guldlagets tränare oavsett vilka förutsättningar respektive tränare haft.
Faktum är jag tycker det blev ’fel’ vinnare i de flesta kategorierna och i fallet MVP även fel nominerade. Helgadottír som målvakt är givet, Fischer som back känns rätt, Bachmann som mittfältare självklart och Schelin som forward likaså.
Årets MVP: Nja, nog var Bachmann viktig för Malmös seger men visst var väl t ex Ikidi viktigare för Piteås försvar eller Harder/Michael viktigare för sina lags offensiv. Här kändes det ändå som att vinnaren var värdig.
Årets genombrott: Jovisst var det glädjande för mig som LFC-supporter att få se Jessica S som stått för så många fina insatser i LFC-tröjan även ta plats i Damlandslaget och göra det med den äran. Med det sagt så är väl ändå Blackstenius steg från Vadstena i div 3 till startelvan i ett topplag i Damallsvenskan med ett målsnitt som var bäst bland de svenska spelarna något ’häftigare’ ? Även här var vinnaren ändå värdig.
Årets tränare: Eidevall har förstås gjort ett kanonjobb med sitt Malmö men nog är väl såväl Nilssons som framförallt Sjögrens jobb med sina lag vassare ? Sjögren fick ta över ett ’nybyggt’ LFC med nästan uteslutande talanger och lyckades få ihop det hela på ett oerhört imponerande sätt. När man dessutom tänker på att laget tappade sin sista utpost Lundgren efter lite drygt halva säsongen blir det hela ännu mer imponerande. Utan att ta något från Eidevall så kändes det här helt enkelt fel på alla sätt.
Diamantbollen: Jag börjar nästan tro att Damfotbollssverige så gärna vill få en lika stor stjärna som herrarna har i Zlatan och därför låter Lotta Schelin premiera på Diamantbollen på samma sätt som han gör med Guldbollen. Visst hade L8 en fantastisk säsong med ett fint EM som höjdpunkt men Fischers insats som omskolad mittback, framförallt i EM men även i LFC, som tog henne till proffslivet i Tyskland är större för mig. Ett trist val av juryn och jag tror Fischer blev riktigt besviken över att inte få bollen, det hade jag blivit i hennes ställe i alla fall.
Tillslut väldigt fint av Fischer att framhålla sin f d lagkamrat Rohlin som mentor i tacktalet hon höll för årets back priset.