Med några dagars distans kommer här en liten reflektion över den svenska insatsen i VM. Inget glädjefyllt inlägg direkt och både landslagsledning och spelare har en hel del att fundera på framöver.
Det började spelmässigt knackigt mot Nigeria men med lite tur fick vi en då till synes stabil ledning med 2-0 efter första VM-halvleken. En mindre lyckad inledning på andra andra halvlek och ett antal krampkänningar senare och man var plötsligt nöjd att få med sig en poäng från matchen.
Något i förberedelserna i matchen mot Nigeria gick uppenbarligen fel för halva laget ska förstås inte behöva drabbas av kramp. Det kan ju diskuteras om man skulle gjort annorlunda taktiskt vid ledning 2-0 i halvtid men det är ju lätt att vara efterklok. Om vi hade valt en defensivare taktik och ändå släppt in tre mål hade man ju klagat på att man lade sig på försvar för tidigt och inte fortsatte att spela fotboll.
Sveriges bästa VM-insats kom helt klart mot USA. Det gäller då främst defensiven som gjorde ett bra jobb matchen igenom. Offensivt fanns det åter en hel del mer att önska men Sverige hade ändå de kanske allra hetaste chanserna och kunde med lite flyt ha vunnit matchen.
Ändå tycker jag nog att det är mot Australien som man försätter sina chanser att gå långt i turneringen då resultatet innebar spöket Tyskland i åttondelsfinal. Det tidiga Australiensiska målet var onödigt och man har chanser att avgöra matchen. Omöjligt att veta om Sverige gått längre på ”andra halvan” av slutspelsträdet men större möjligheter hade man förstås haft.
Mot Tyskland var Sverige aldrig riktigt nära och 4-1 kändes rättvist och det var länge sedan Tyskland spelade ut Sverige så totalt. För två år sedan i semifinalen i EM spelade ju Sverige (visserligen med hermmapubliken i ryggen) ganska jämnt med dem. Nu var det dock hela sju nya spelare i den svenska elvan jämfört med den matchen medans Tyskland bara bytt ut några spelare. Ändå oroväckande hur mycket mindre vi lyckas skapa i offensiven.
Nu väntar alltså OS-kval mot Norge, Nederländerna och Schweiz tidigt nästa år och det kan förstås gå hur som helst.
Mycket behöver bli bättre i Sverige tills dess. Framförallt bör man se till att spela med spelare som är skadefria och i form. Bygga ett lag och ha en tydlig spelidé och inte låta allt kretsa kring några ”stjärnor”.
Man hade förstås behövt spela lite fler matcher med 4-4-2 efter det sena taktikbytet. Spelarna hittade inte varandra på planen och när löpningarna väl stämde var passningarna för svaga. Just passningsspelet var för övrigt stundtals under all kritik, det som det känns som man har lagt allra mest krut på under de senaste två åren. Tidigare under våren har visserligen försvaret kännts ännu svajigare men vi har åtminstone fått till lite offensivt spel.
Tankar om spelarnas insatser, från bäst till sämst utifrån de förväntningar jag hade på spelarna inför mästerskapet. Det är dock inte så himla mycket som skiljer mellan spelarna i ett mästerskap där ingen var riktigt bra och där främst ”stjärnorna” underpresterade:
Hedvig Lindahl: Gör inga stora misstag under turneringen och är sammantaget bäst i det svenska laget. Ytterligare någon fantomräddning kunde man kanske ha hoppats på men ändå en klart godkänd turnering av Lindahl.
Therese Sjögran: Startade samtliga matcher och var oftast en av de bättre utan att för den delen någon gång riktigt dominera. Flera bra hörnor och frisparkar som gav utdelning och visade vilja och attityd med hårt defensivt jobb. Även Sjögrans passningsspel falerade dock av och till, nästan inga avslut trots att hon stundtals spelade i anfallet och Tysklandsmatchen var ingen höjdare heller för henne. En godkänd avslutning på landslagskarriären, men inte så mycket mer.
Linda Sembrant: Spelade bara 143 minuter men hann ändå göra två mål. Stabil insats på ändå relativt ovana positionen som mittfältare. Mindre bra vid ett Nigeria-mål när hon spelade mittback.
Olivia Schough: Fick spela andra halvlek mot Nigeria och gör ungefär vad man kan förvänta sig och var inblandad i det svenska målet.
Elin Rubensson: Startade alla matcher som högerback i gruppspelet. I jämförelse med övriga backlinjen sköter hon defensiven relativt bra. Fick inte till så mycket i offensiven som ytterback. Klart bäst i den svenska offensiven mot Tyskland där hon flyttats upp på högermittfältet. Godkänd VM-debut.
Emma Berglund: Inledde VM oerhört aggressivt i matchen mot Nigeria med många tuffa brytningar högt upp i planen. Jag gillar att se den bestämdheten i hennes spel men dessvärre blev det ett baklängesmål vid en av utflykterna och sedan kramp o byte. Match igen i åttondelen mot Tyskland men som högerback och det var ingen höjdare. Spelmässigt godkänd VM-insats som mittback men fysiskt var hon inte redo.
Lisa Dahlkvist: Gör ett ok VM utifrån sin skadebakgrund men någon 2011-form fick vi inte se.
Amanda Ilestedt: Fick starta mot USA, Australien och Tyskland efter inhoppet mot Nigeria. Mycket bra match mot USA och visade pondus och inga VM-premiärnerver. Hängde dock inte riktigt med i Tysklandsmatchen. Ändå en ok VM-debut.
Caroline Seger: Stundtals riktigt bra men inte tillräckligt ofta. Nära att bli matchhjälte både mot USA och Australien med skott inne i straffområdet men Seger gör fortsatt för lite poäng i mästerskapsmatcher.
Jessica Samuelsson: Fick förtroendet från start som vänsterback mot USA, Australien och Tyskland. Skötte sig bra i defensiven mot både USA och Australien. Löpvillig men saknade kvalitet i det offensiva spelet. Stundtals bedrövligt passningsspel och gav bort för många bollar, inte minst mot Tyskland.
Lina Nilsson: Stora problem defensivt mot Nigeria i första halvlek men stod för matchens prestation i offensiven i andra halvlek med Sveriges snygga 3-2-mål. Flyttades upp på högermittfältet mot USA och Australien men fick inte ut så mycket av sitt spel där. Bänkad inledningsvis mot Tyskland men gör ett ok inhopp som vänsterback.
Sofia Jakobsson: Spelade samtliga minuter. Räddade poäng mot Australien men men borde nog också ha avgjort matchen. Hade också chansen att ge Sverige hopp mot Tyskland men brände även det friläget. Hade hoppats på ännu mer energi i spelet från Jakobssons sida och hon fick ut väldigt litye av sitt spel precis som hela det svenska anfallet.
Nilla Fischer: Upphöjd som stjärna i backlinjen av Pia Sundhage men lyckades tyvärr inte leva upp till det. Mer lyckosam offensivt än defensivt och var i högsta grad inblandad i två av de svenska målen mot Nigeria. Tyvärr ganska stort ansvar vid alla tre baklängesmålen den gången. Bättre mot USA men det är klart att man hoppas på mer av en spelare som numera anses vara en av världens bästa mittbackar men toppformen har inte infunnit sig.
Lotta Schelin: Fick jobba hårt i defensiven men lyckades nästan inte med något i offensiven. Hade läge att avgöra mot Australien men kom i övrigt sällan loss. Spelade samtliga minuter men har enligt FIFA-statistiken inte ett enda skott på mål och bara ett avslut totalt. Det är förstås inte godkänt för vår världsstjärna.
Kosovare Asllani: Uppenbart hämmad av skadan och fick egentligen inte ut något alls av sitt spel. En match från start och två inhopp men borde nog inte ens ha spelat så mycket.
Ingen bedömning av Jenny Hjohlman, Emilia Appelqvist och Sara Thunebro som bara fick göra ett kort inhopp var. Malin Diaz, Emma Lundh, Charlotte Rohlin, Hilda Carlén och Carola Söberg spelade inte alls.
3 svar till “VM-summering: Sveriges insats”
Hej, alltid kul med betyg.
Som du skriver så presterade inte Sverige särskilt bra i VM. Men berodde inte den klena insatsen till stor del på bristande ledarskap?
Under snart tre år har inte Sundhage lyckats få till en fungerande backlinje. Det mest monumentala i svensk landslagsfotboll.
Att spela 4-4-2 har tjejerna gjort sedan de spelade med flicklaget. Det klarar de lätt om de bara får känna förtroende. Slippa byta positioner hela tiden som får den mest erfarna spelare att känna sig osäker.
Eftersom Sundhage bergfast valde ”sina” spelare stod hon där till slut med ett skadeskjutet och sargat landslag. Helt plötsligt insåg hon (kanske) att truppen var för dålig. Paniken lyste i hennes ögon under matcherna.
Sanningen är väl att Sundhage misslyckats kapitalt med landslaget.
Och bör ta sitt ansvar = avgå!
Sundhage har dessutom kommit på kant med de flesta tränare, klubbledare samt media.
Hej, sorry din kommentar försvann in i spamfiltret… Jag håller med dig om att Pia Sundhages ledarskap inte har varit bra och att hon misslyckats med sitt lagbygge-
Håller med om det mesta utom att jag inte tycker Sjögran visade prov på hårt jobb i defensiven, det var också mycket därför Samuelsson på samma kant fick så stora problem i matchen mot Tyskland då hon hela tiden lämnades ensam mot suveräna Simone Laudehr. Man såg verkligen att USA hade analyserat bättre då de hela tiden hade understöd får sin ytterback som ställdes mot Laudehr med resultatet att den inte alls fick till några farligheter.
Överhuvudtaget tycker jag att det har varit för mycket fokus på hur dåligt våra spelare presterat ’individuellt’ när det var på den taktiska nivån de största problemen fanns, hade vi en spelidé så var det något jag inte uppfattade i alla fall och tyvärr tror jag många spelare kände likadant. Slutligen tycker jag du har helt rätt i analysen att vi måste bygga ett LAG igen, våra ’stjärnor’ är inte tillräckligt överlägsna för att det ska fungera att göra som i USA och framförallt går det helt emot idén om kollektivet som alltid varit en svensk paradgren.